Klokertok

Liam är inne i en härlig treårstrots med vrål och sura miner vid väl valda tillfällen. Varför hålla sitt humör innanför hemmets fyra väggar när det finns en hel värld att visa det för? Men mitt i trots och livliga diskussioner kommer guldstunderna. Och de är faktiskt ännu fler:

Jag försöker övertyga Liam om att månen faktiskt syns bäst på natten när det är mörkt men det har ännu inte lyckats. - Nej, mamma, månen syns på dagen när det är ljust! säger Liam och lägger huvudet på sned och ger mig en blick som säger att han har överseende med mitt tokprat. Fast han har ju faktiskt aldrig fått se månen i mörker eftersom han alltid sover då...

-Liam, ska vi gå och tända ljus uppe vid graven?

- Mig kan inte! Barn kan inte klättra.

- Graven, inte granen!

Gör ett tappert försök att säga att Liam är stor kille som inte behöver dricka välling innan han somnar men har inte hjärta att neka honom det när han säger: - Mamma, mig har prickar. Jag är liten. (vattkoppor)

Tittar på kort och ser ett på Freja när hon ligger på en filt. - Titta Liam, där är Freja så liten att hon inte kan gå. - Nej, hade inga fötter då, nej!

- Nej, Myran (Lyra) inte kan gå, har inga fötter, nej!

Och Frejan charmar med lite humör även hon. Solstråle för det mesta men när det inte går hennes väg är det slänga-sig-på-golvet-gråta-slå-och sparka som gäller. Idag slängde hon sig ner på trägolvet men insåg snabbt att det inte var särsklit bekvämt utan kravlade sig upp på fluffmattan och fortsatte lite till. Speciellt uthållig är hon inte och alldeles för nyfiken för att ligga där och missa allt roligt.

Har sagt det förr men blir aldrig less på att säga: älskade, underbara och underhållande barn!