Upp och ner...

Har en ensam förmiddag framför mig. Hittills har jag haft en hel del att göra med målning och uppackning av saker. Men eftersom jag är av en väldigt effektiv natur brukar sådana saker bli gjorda på kort tid. Så nu sitter jag här och känner mig lite ensam. P är på jobbet och med tanke på att han inte är världens snabbaste att kliva upp betyder det att han inte kommer hem förrän ganska sent ikväll.

Nej, förresten! Min kompis L är ju här i stan. Vi får gå och shoppa och fika om ett tag. Ja, ja då känns det bättre.

Annars är det faktiskt lite långtråkigt att vara ledig när alla andra jobbar. För nu har jag läst så att det räcker. Hemmapysslet ska vi ta hand om i helgen så att båda får vara med. Att gå på stan är ingen bra idé. Jag har en tendens att trösthandla när jag känner mig lite nere.

Dessutom är det farligt på stan... P´s förra tjej går lös där. Hon är inte sprudlande lycklig över att vi är tillsammans vilket man kan förstå. Att hon sedan tycker att allt är mitt fel är något som får stå för henne. Jag har full förståelse över att jag inte är hennes favoritperson men det känns ändå inte bra att vara såå illa omtyckt av någon. Dessutom är hennes vänner uppe och hälsar på... och dom är stora!

Vi var ute och sprang igår. Jag är ju en ganska van löpare i vanliga fall. Igår var det ett ovanligt fall. Det var längesen jag sprang sist, det var varmt, vi hade ätit blodpudding till middag. Ingen bra kombination. Och när vi precis hade kommit igång kom P på att han glömt nycklarna hos sin far. Så det var bara att vända och springa uppför igen. Kul!

Ikväll blir det grillning och vin om vädret håller i sig. Ska bara genomlida ett par ensamma timmar innan det blir stadsvandring och Barbamamma-jakt!

Trevlig helg!