Dopning

Just nu (18.01) sitter jag och tränar på en sång som jag ska framföra på söndag i en kyrka med barn, präst, släkt och vänner närvarande. Det känns lite pirrigt eftersom:

jag+kyrka=tårar
jag+små barn=tårar
jag+vackra sånger=tårar
tårar=konstig röst
konstig röst=jobbigt!

Det är mitt kusinbarn som ska få sitt första (kyrkliga) dopp och jag har fått den stora äran att sjunga en vacker sång på dopet. Sången heter "Himlen måste sakna en ängel" om ni är intresserade. För ett par år sedan (när jag sjöng på en nära väns bröllop) sa jag till mig själv att jag inte skulle göra om det igen.

Orsaken är just den första punkten. Jag kan verligen inte gå in i en kyrka utan att tårflödet ökar drastiskt. Så jag kände (efter sångerna på bröllopet) att nästa gång jag ska på någon kyrklig tillställning ska jag bara sitta som åskådare och låta mina tårar flöda fritt. Fast nu blev det inte så, igen. Det är ju trots allt svårt att låta bli... lite kul är det ju ändå att tillföra det där lilla extra som sång bidrar till på bröllop eller dop. Det kommer säkert att gå bra. Min kusin kommer att kompa på gitarr så det känns tryggt och säkert.

Förutom detta lilla orosmoment är det ganska bra. Lite orolig över pengar är jag. De rinner iväg mellan mina fingrar utan någon större kontroll... Fast det är verkligen guld värt att få vara ledig hela sommaren så jag står ut med den betydligt lägre månadsinkomsten.

Nä, nu är det dags för middag! Äntligen!

Kram på er!