Nedstämt med mera

Känner mig lite ur form, igen... Gissar på att jag (i vanlig ordning) är lite för snabb att tro att jag klarar allt på egen hand. Har hela hösten haft lite prestationsångest och oro inför mina arbetsuppgifter och min lärarroll. Att jag inte har kunnat sova på nätterna har inte direkt bidragit till något positivt. Har nu insett att jag måste lugna ner mig lite igen. Kommer därför arbeta en dag mindre och lämna över engelskan till en kollega ett tag. Känns lite visset och som ett misslyckande för tillfället men jag vet att det kommer bli bättre.
Ska fokusera på att komma ikapp med lite sömn nu.

Känns skönt att ha 200% stöd och uppmuntran varje dag. Det hjälper otroligt mycket. P - du är underbar!

Har i alla fall haft en trevlig och lång helg. Vädret har väl inte varit för årstiden väntat eller välkomnat. Ganska varmt och ovintrigt. Trots detta var jag och A-L på långpromenad som inkluderade ett stopp på julmarknaden. Lite småmysig. Min kalender visade glatt att det var 1:a advent i helgen vilket möttes av vilda protester från alla nära och kära. Tur, tänkte jag. Då kan vi julpynta nästa helg.

Klockan 3.38 på lördagens natt ringde det i P's telefon. Eftersom han hamnar i koma när han somnar var det bara jag som hörde den. Och eftersom det sällan brukar vara någon som fylleringer hit kände jag mig tvingad och svara och höra om något allvarlig hänt. Allvarligt och allvarligt, det är ju en tolkningsfråga. Det var min bror som supit bort sina nycklar och behövde få låna sina extranycklar. Så det var bara att släpa sig ur sängvärmen och springa ner och överlämna denna. Somnade gott igen efteråt. Tills det ringde igen!
-Ja, hej! Tänkte bara ringa och säga att jag har kommit hem nu. Och nyckeln, den hade jag ju gett till Rickard. Ha, ha. Tänkte bara att du ville veta.
Ja, hemskt gärna! Har legat som på nålar för att få höra den spännande upplösningen.
(Kan tillägga att det inte förekom någon oro för nattliga promenader eftersom han åkte taxi hem. Och eftersom det inte finns en gnutta snö kvar fanns det inte heller någon oro för farliga bilfärder.)

P har nyligen fyllt år så i helgen bjöds släkten på fika. Höjdpunkten var när hans mycket frispråkiga (detta kan jag berätta mer om) mormor upptäckte att "mattan" på väggen i själva verket var en TV. -Oj, den här behöver man inga glasögon till!

Återupptäckte en gammal slägdänga från förr. Nu med tolkning till.