Farmor

har alltid varit en aktiv och omtänksam person. Jag och min bror tillbringade många somrar och vintrar hos farmor och farfar i Höglunda. Där fick man lära sig fiska, snickra, åka skidor, köra skoter, svarva, brodera, sy, sticka och laga mat. Både farmor och farfar var rätt så konservativa och gammeldags. Kan väl erkänna idag att de har lärt oss mycket bra vanor om att spara, återanvända och att vara ute i friska luften. När vi var små var vi däremot måttligt roade av de dagliga promenaderna. Min bror gick så långt att han i min Mina vänner-bok skrev att det han avskydde mest var: krig och gå!

Farfar var sjukpensionär så länge jag kan minnas, han hade problem med reumatism. När han dog 1993 hade han varit riktigt dålig en längre tid och hade förlorat både synen och mycket av rörelseförmågan. Jag kommer ihåg att Rita och katterna alltid var extra keliga och försiktiga när farfar hälsade på. Farmor tog förstås det hela väldigt hårt men med egen vilja, barn, barnbarn och barnbarnsbarn lyckades hon hitta tillbaks till de sysslor hon gillade. Farmor har alltid varit jätteduktig på allt som har med sömnad att göra. Jag har många kollektioner både till mig och mina Barbiedockor som ligger kvar i mina lådor. Hon sydde min klänning till studentbalen och jag hade hoppats att hon en vacker dag skulle sy min bröllopsklänning.

Tyvärr kommer det inte att bli så. Sen några år tillbaks har farmor blivit sämre och sämre. Eftersom hon får små proppar i hjärnan med jämna mellanrum har, framför allt hennes korttidsminne påverkats. Det började med att hon tappade "drivet" och glömde bort hur vardagssaker som TV:n fungerade. Sen började det märkas på hennes handarbete, det blev aldrig riktigt färdigställt och hon som alltid varit så noggrann lyckades inte lika bra längre. Idag bor hon i en lägenhet på ett äldreboende och åker med jämna mellanrum till sjukhuset eftersom hjärtat inte klarar av att syresätta blodet som det ska. I år har vi firat både jul och nyår på sjukhuset med farmor.

Det känns jobbigt när en person som alltid funnits där och tagit hand om en tyna bort. Som tur är tycker hon att det är jätteroligt att vi hälsar på och jag är så glad att hon fortfarande vet vilka vi är. Tid och rum är däremot en stor dimma så man får ta med sig en portion tålamod inför farmor-besöken. Frågorna blir många och likartade... Det är skönt att man kan ta fram minnen från barndomen när både farmor och farfar var pigga och friska. Man behöver få minnas det enkla och glada när nuet känns jobbigt. Tack för allt bra du lärt mig farmor!