Snön vräker ner, tiddilipom

Fast ska jag vara ärlig hann jag inte se själva snöfallet utan vaknade bara till en vit värld. Jag, Liam och hans nya overall har varit i lekparken tillsammans med Lotta, Nova och Neona. Nova lekte glatt medan Liam mest stod och iakttog det nya vita och kalla. Plötsligt var det inte kul längre och han grät som besatt. Att krypa ner i vagnen var inget som hjälpte, inte värma händerna heller. Eftersom vi skulle göra sällskap till Lotta tyckte hon att det skulle gå lite snabbare om även Nova satte sig i sin vagn. Självklart höll inte dottern med om denna fåniga idé och vi fick släpa och dra på två skrikande barn. En lugn och harmonisk avslutning på förmiddagen (och förmodligen inte den sista....)

I helgen var jag på 30-årskalas hos vännen Marie i Gävle. Det var som vanligt trevligt att återse gamla vänner och få strosa en stund bland välbekanta gator och torg. Jag är imponerad av att lyckas hålla mig vaken ända till fyra! Kan inte komma på sist jag "festade" så hårt! Jag hann även träffa A och Ks lilla kämpe Teo vilket var extra roligt. De har tillbringat hela sommaren på sjukhuset och fått en allt annat än lugn start på bebislivet. Härligt att se att alla mår bra efter omständigheterna. Hade all tid i världen att läsa under tågresorna, vilket jag passade på att njuta av. Sen var det skönt att komma hem till Per och gos-Liam som var extra kramvänlig mot sin mamma.