Hemvändarn

Wednesday, September 19, 2007

En månad redan!


I måndags fyllde Liam en månad! Detta firades högtidligt med... en promenad och lite tutte. Mer än så krävde inte födelsedagsbarnet. Jag njuter av det vackra höstvädret som bestämt sig för att kika fram under veckan. Vi gå längre och längre promenader eftersom det är så skönt att vara ute. Liam sover som en stock i vagnen.

I helgen var vi i Sundsvall och hälsade på. Det blev en riktig släktträff eftersom både mostrar, kusiner och kusinbarn råkade vara på plats. Besökets egentliga huvudperson, min mormor och Liams gammelmormor, var sängliggande och hängig. Hon blev självklart glad över att få träffa sitt barnbarnsbarn trots värk och trötthet. I samma stund som det var jobbigt att se mormor i så dålig form var det härligt att se henne lysa upp när hon fick snusa på Liam. För mig har det alltid varit viktigt att ha en bra kontakt med mina "gamla" släktingar så besöken i Sundsvall har varit täta även när jag har haft mycket att göra. Det känns bra att jag valt att göra så med tanke på att det inte är självklart att mormor får vara med så länge till.

Månaden som gått har varit rolig, omtumlande, mysig och härlig. Eftersom allt har fungerat bra och både jag och Liam fått sova ordentligt så har det inte varit särskilt jobbigt. Det enda som förvånar mig är hur lång tid allt tar med ett litet barn att ta hand om. Man hinner sällan klart med nåt eftersom man hela tiden får avbryta för att trösta, ge mat, byta blöja eller ibland själv hinna springa på toaletten. Det är ett under att jag inte lyckats bränna upp köket med tanke på de gånger jag slagit på plattan och trott att jag ska hinna tillaga något... Igår var det en ren lyckträff att jag råkade titta mig i spegeln innan jag gick ut och hann upptäcka att jag hade mat runt hela munnen! Det är otroligt skönt när Per kommer hem på eftermiddagarna så vi kan lösa av varandra lite.

Liam tycker mest om att äta, ligga i famnen och kika runt, sova i vagnen och studera svartvita mönster - det är jättespännande. När man jämför med kort från hans första dagar ser man tydligt att han växt och fått andra drag i ansiktet. Han blir bara sötare och sötare!

3 Comments:

Anonymous Anonymous said...

Ni 'är görsöta!

1:54 PM  
Blogger Zakko said...

E: Visst är vi! Snacka om liten filur som ser dagens ljus på översta bilden...

3:34 AM  
Anonymous Anonymous said...

Redan en månad, fasligt vad tiden går fort! Å vi som inte har hunnit sett underverket ännu :(. Jäkla avstånd. Här rasar tiden iväg. Jobbet äter upp alltför mycket av vår värdefulla tid. Mollypluttan och Johan har det bra på dagarna, speciellt nu när J börjar få koll på rutinerna. Själv trivs jag på jobbet, men jag trivs ännu bättre hemma. Det spelar ingen roll hur trött eller le jag är när jag kommer hem ifrån jobbet, så fort jag ser Molly är allt toppen igen! Hon tar sig framåt nu, i äkta hävarstile! Inte långt innan hon kryper på riktigt... Kram på dig och hälsa hela härliga familjen!!!

12:37 PM  

Post a Comment

<< Home