Glädje och sorg

Mitt i vardagen som numer är fylld av lycka och glädje smyger sig sorgen på när man minst anar det. Igår dog min älskade mormor. Hon fick i lugn och ro somna ifrån värk och smärta med sina fyra döttrar vid sin sida. Det är märkligt att hur förberedd och medveten man än är om människans oförmåga till evigt liv kommer beskedet alltid som en chock. Och från att ena stunden känt sig stark och lyckligt lottad sveper tomheten över en och för ett tag känner man sig ofattbart liten och utlämnad.

Mormor är en person vi har samlats runt både vid högtider och mitt i vardagen. Med fyra egna döttrar som i sin tur fått flera barn, barnbarn och barnbarnsbarn med respektive hit och dit har mormor fått många besök i sina dagar. Trots att hon haft många att hålla reda på har man aldrig känt sig som en i mängden utan vi har haft vår egen relation. Även om hon inte orkat pyssla om en som förut har man alltid känt sig helt omsvept av kärlek, omsorg och uppmuntran när vi träffats. Precis som när man var liten. Jag tror det är vad jag kommer sakna mest, att få känna sig liten. Hos mormor har jag kunnat släppa alla prestationskrav och måsten, jag vet att hon varit stolt över mig precis som jag är. Det kanske är som vuxen man verkligen skulle uppskatta att få känna sig liten och omhändertagen för en stund...

I år har jag förlorat två viktiga personer i mitt liv. Två personer som alltid funnits där i glädje och sorg. Det är alltid jobbigt att mista någon man tycker om och att förlora båda på så kort tid känns verkligen tungt. Jag kommer sakna både mormor och farmor oerhört mycket och de kommer alltid finnas i mitt hjärta. På något konstigt sätt brukar ändå sorgen balanseras upp av glädje och så har det verkligen varit i år. Bara några dagar innan farmor dog fick jag veta att jag väntade barn och min underbare son föddes bara en månad innan mormor dog. Jag är så glad att vi hälsade på mormor förra helgen så att Liam fick känna lite av hennes kärlek. Jag kände mig så stolt över att få visa mormor sitt barnbarnsbarn och se hur glad hon blev.

Liv och död, glädje och sorg är något som kommer följa oss livet ut. Jag blir än en gång påmind att ta vara på all den glädje som finns i vardagen och att leva i nuet. Att känna sorg och saknad är absolut inget negativt, det visar bara att man fått dela tiden med människor som betyder något.

Både farmor och mormor älskade styvmorsvioler.
Det är dessutom Ångermanlands landskapsblomma, där är mormor född.