Även jag

börjar känna mig lite krasslig. Per har varit dödligt (manligt) sjuk i nästan två veckor och nästan alla andra i min omgivning har varit snuviga och hostiga. Trodde att jag klarat mig men det verkar som att jag får ge mig och hoppas på att det inte blir så allvarligt. Kokade ihop en välgörande brygd på ingefära, honung och mjölk, något som fungerat bra mot onda halsar i alla tider. Vet inte vad som blev fel den här gången men precis lagom till att jag skulle börja dricka hade drycken förvandlats till en trögflytande, fil-liknande sörja - blä! Övergick till te med honung istället vilket var mycket mer lättdrucket.

Annars har vardagen flutit på som vanligt. Jag tänker en hel del på både mormor och farmor men eftersom Liam upptar så mycket av min tid och ger så mycket glädje är det svårt att vara ledsen långa stunder. Gissar att det först är på begravningen som jag kommer förstå vad som hänt. Och trots att det är jobbigt med begravning är det ändå skönt att få ett fint avslut och tillsammans med släkt och vänner säga hej då.