I varsitt soffhörn

har vi däckat. Och jag försöker skriva ett kort blogginlägg utan att irritera mig på att bokstaven v lyser med sin frånvaro. Det går att skriva men man får liksom pilla lite för att det ska fungera. En viss liten Liam har lyckats pilla loss tangenten av okänd anledning... Vi har precis kommit hem från tvåårskalas där det bjöds på kaka och bullar samt sänghoppning för alla frivilliga. Liam var lite sur och tvär eftersom han blev väckt efter en skön tupplur i bilen. Födelsedagsbarnet däremot var på strålande humör och verkade glad att få bjuda till fest.

Veckan börjar närmar sig sitt slut och det är jag glad över. En natt blev vi helt utan sömn och jag tror inte jag återhämtat mig från det än. Den lilla krabaten i magen har börjat ge sig till känna och brukar väcka mig på nätterna med lite småsparkar. Varken obekvämt eller smärtsamt men tillräckligt märkbart för att jag ska vakna.

Jag längtar efter julledighet och tycker att det ska bli obeskrivligt skönt när vi börjar komma någon vart med renoveringen. Just nu känns det som att dagarna går åt till att jobba, äta och sova. Jag har noll energi över till annat. Men det blir bättre så småningom. Det känns i alla fall lovande att skola in Liam på dagis. Han hade blivit helt överlycklig när han idag fått följa med faster på kusin Maltes adventsfika. Med ett glatt skratt hade han sprungit iväg bland okända människor och spännande leksaker =)

Go natt!