Min första

arbetsvecka är avslutad och jag känner mig förvånansvärt utvilad jämfört med en vecka som mammaledig. Trots att mitt jobb innebär kontakt med flera små barn är det betydligt enklare att jobba än att vara mammaledig. Jag tror det att är det känslomässiga engagemanget som stjäl så otroligt mycket kraft från mig som mamma. Jag vet att jag är en engagerad och ambitiös pedagog som lägger ner mycket tid och energi på mitt jobb men det är ändå mycket lättare. Att vara flera vuxna som delar på ansvaret och få möjlighet att äta och gå på toaletten i lugn och ro är andra bidragande orsaker till att jobbet inte tar lika mycket energi från mig. Jag är glad över all hjälp vi får från familj och vänner eftersom det annars skulle innebära att jag jobbade hela dagen, gick hem och mötte Per i dörren för att tillbringa eftermiddag och kväll själv med Liam medan Per jobbade halva natten. Inget drömläge för någon av oss. Men eftersom vi har fått ordentligt med barnvaktshjälp har vi kunnat arbeta dagtid båda två och fått kvällarna tillsammans. Det är tur att Liam har knytit an till flera personer och inte verkar fara illa av att dagarna inte ser ut som de brukade göra. Ikväll ska jag och Per gå ut och äta massa god mat, prata i lugn och ro och bara mysa i ett par timmar medan Liam stannar hemma med mormor och morfar. I helgen blir det förhoppningsvis lite fortsättning på golvläggningen vi startade häromdagen. Det börjar kännas lite jobbigt att leva mitt bland alla kartonger...

Hoppas ni alla får en trevlig helg!