Hemvändarn

Wednesday, January 10, 2007

En lugn dag

Startade dagen med en låång och skön naturkosmetisk ansiktsbehandling. Jag lyckades vinna ett presentkort på detta alldeles innan jul. Fick massa tips på bra och naturlig behandling som kan hjälpa både huden, immunförsvaret och det mentala tillståndet. Det är skönt när de inte försöker lura på en massa dyra produkter. En kräm har det trots allt blivit men jojobaolja, nyponmjöl och rosenvatten kostar inte särskilt mycket och det räcker länge.

Annars då? Det är sådär måste jag säga. Känner mig extra trött och sliten efter allt som har hänt med farmor. Gruvade mig för att börja jobba igen. Dels för att jag inte har kunnat vila ut ordentligt under lovet, dels för att stämningen på jobbet har varit lite spänd. Det är jobbigt att inte känna att man har något större stöd från sina arbetskamrater. Det praktiska känns väl helt OK nuförtiden. Jag vet vad och hur jag ska göra och jag känner att jag klarar av det. Däremot är det svårt att berätta att jag inte mår så bra emellanåt eftersom det mest bemöts med suckar och besvärade blickar. Det kändes såklart extra jobbigt i måndags när jag berättade att farmor har dött. Nu menar jag inte att folk ska krama om mig och säga "åh vad synd det är om dig". Det är inte det som gör att man känner att folk bryr sig. Men att få en suck till svar är inte särskilt stöttande. Det är egentligen bara en person som jag känner mig besvärad av, de andra frågar hur det är och visar medkänsla (i smyg). Den här personen har sånt inflytande över hela arbetslaget att det aldrig är någon som säger emot henne. Hon är otroligt duktig på allt hon gör och har massa idéer men kan klampa fram rätt hårt ibland. Jag försöker verkligen att inte tänka allt för mycket på det. Men det är jobbigt att gruva sig för att berätta vissa saker, särskilt när jag vet att jag mår mycket bättre av att få prata av mig istället för att gå och bära på det.

För att tala om något trevligare. Jag har börjat på yoga. Verkar kanonbra och kul! För mig har det varit en lång process att våga mig på det här. Jag har alltid varit intresserad och trott på yogans filosofi både som en fysisk och psykisk träningsform. Däremot har jag inte trott att det varit nåt för mig, jag gillar ju att anstränga mig och svettas ordentligt. Visst, det är jättebra med löpning, boxing och spinning. Men jag behöver lära mig att det är okej att låta kroppen slappna av ibland och fokusera på här och nu. Det har tagit några månader av pilatesträning hemma för att våga ta steget fullt ut men nu är det gjort! Och det känns mycket skönt.

Hoppas ni har det bra!

3 Comments:

Blogger Weetzia said...

Vet precis hur du menar med bristande stöttning från arbetskompisar... jag fattar inte vad det är som är så svårt...en vänlig blick kan räcka ibland. Hoppas du tar det lugnt och känner efter vad som är värt att orka tänka på nu.... Kramar i massor //E

11:00 AM  
Anonymous Anonymous said...

Hörrudu! Säg till den där gamla aphaggan att hon kan gå och *bliiip* ner sig eller något annars kommer hon få en j-a massa stryk av stora morran...
Sånt där tål jag inte och lova att du inte tar åt dig av vad hon håller på med, det är henne det är fel på inte du!!!!

12:05 AM  
Blogger Zakko said...

Det känns bra att ha er bakom ryggen! Tror inte att hon skulle våga sig på morran när hon är på sitt jävligaste humör...
Måste trots allt erkänna att det kändes mycket bättre idag. Skulle tippa på att jag är extra känslig för tillfället. Jag kommer dock vara lite på min vakt så länge. Kram på er!

8:26 AM  

Post a Comment

<< Home