Hemvändarn

Friday, October 05, 2007

En otroligt vacker höstdag

lättade upp stämningen under mormors begravning. I Torpshammar, där mormor och morfar drev sitt jordbruk under många år, samlades släkt och vänner för att ta avsked. Det var min mammas kusin Inger som höll i själva ceremonin vilket kändes extra bra. Det sas många fina ord om min mormor och eftersom Inger känt henne i så många år och själv vet vilken underbar person hon var kändes orden äkta. Vi sa farväl inne i kyrkan och barn, barnbarn, barnbarnsbarn, barnbarns barnbarn, släkt och vänner gick fram och gav en sista hälsning. Det är otroligt att en enda person förenat så många människor. Alla i olika åldrar, med olika historia, intressen och upplevelser.

Under lunchen på Torpshammars herrgård delade vi våra minnen av mormor med varandra. Hon har varit självständig, rolig, hängt med i mode och teknik, omtänksam och alltid bjudit på sig själv. Och fast man inte berättat något har hon alltid anat om något varit fel och sagt de rätta sakerna. Hon var även intresserad av naturmedicin och hade alltid smarta tips på vad man kunde göra för att må bättre. Skrockfull var hon också! Jag blev ganska förvånad när jag hittade en bunt med matknivar under min madrass efter att jag lånat ut sängen till mormor någon gång. Hon förklarade att det enda som hjälpte mot sendrag och trots att jag suckade högt tror jag att jag lät en kniv ligga kvar för säkerhets skull.

Som äldst i huset med fyra döttrar, sex barnbarn, elva barnbarnsbarn och två barnbarns barnbarn blir det många personer, namn, födelsedagar och adresser att hålla reda på. De flesta har ju dessutom makar, sambos, pojk/flickvänner samt övriga vänner. Vi är förvånade över att mormor alltid lyckades hålla koll på oss alla under åren. Min mormor har alltid varit en förebild för mig som har lyckats hitta det positiva och se framåt även när livet varit hårt och orättvist. Hon har visat uppskattning och varit stolta över oss och litat på att vi själva kunnat ta de beslut vi mått bäst av. Jag är glad över att fått ha mormor med mig så länge och det viktigaste hon lärt mig är att värdesätta det man mår bra av och inte lägga energi på det som är negativt. Liam kommer att få höra mycket om sin gammelmormor eftersom jag alltid kommer att minnas och sakna henne. Jag tror att hon fick åtminstone en önskan uppfylld igår, att få se sin stora familj samlad och trots sorgen skrattandes åt glada minnen.

1 Comments:

Anonymous Anonymous said...

Hej Sara. Fint skrivet av dig om en dag fylld med en massa tankar och känslor.
KRAM!

10:21 AM  

Post a Comment

<< Home