Skäms på mig

Idag har jag syndat och skyllt det hela på min bebis. Det hela började i morse när jag ansåg att det var dags att byta sängkläder. Trots att jag är oerhört nöjd med inköpet av vår tvättmaskin är lakan är den sortens tvätt jag helst använder husets stora tvättstuga till eftersom det är svårt att få plats att torka dem i lägenheten. Väl nere i tvättstugan, tvätten hade jag släpat med mig, upptäckte jag att den maskin jag bokat var trasig och den andra stugan var redan bokad. Äh, jag borde hinna köra en maskin innan nästa tid börjar! När jag kommit upp i lägenheten inser jag att tiden (som vanligt) rusat iväg och att den nya tvätttiden skulle börja om cirkus tjugo minuter, något som inte gick överens med min tvätt. Intalade mig själv att de som bokat tiden nog var lika dåliga på att hålla tiden som jag. En hektisk halvtimme senare rusar jag ner i tvättstugan med Liam i släptåg och ser mina grannar stå med en förbryllad min och STORA tvätthögar vid bokningstavlan. - Eh, är det du som har tagit tvättstugan? Vad göra? - Nämen, jag måste ha blandat ihop dagarna. Det är inte så lätt att hålla reda på saker nu för tiden, säger jag med en menande blick åt Liams håll. Incidenten avslutas med att de ler förstående mot mig och jag plockar snabbt ihop min tvätt och skyndar därifrån. Ibland är det väl tillåtet att dra till med en liten nödlögn?