Hemvändarn

Monday, January 21, 2008

Tack och hej!

Hej, vilket äventyr det blev i helgen. Jag var bjuden på min kompis Marias polisexamen i vår huvudstad (Stockholm alltså) och ville självklart närvara. Efter några turer hit och dit om vad som var mest praktiskt i vår mamma-pappa-barnsituation bestämde vi oss för att ta bilen ner. Liam fick följa med på festen och Per passade på att hälsa på en gammal klasskompis. Sen skulle vi övernatta hos L, M och Nova. Resan började bra eftersom vi kom iväg i tid och väglaget var hyfsat. Självklart tappade vi lite tid på vägen och anlände till Gävle, där vi skulle hämta upp Marie och Svante, lite senare än beräknat. Därför lyckades vi självklart pricka in den värsta rusningstrafiken när vi närmade oss storstaden. Efter några små irrfärder släppte Per av oss vid T-centralen och gav mig ett matt leende innan han hoppade in i bilen igen och körde vidare. Vi andra hittade fram till festlokalen lite lagom sena. Det var en ganska liten tillställning med glada släktingar och vänner, god mat, många tal, skratt och lite tårar. Liam passade på att dregla lite på den nyexaminerade polisen, kanske bara för att ge henne en liten försmak på vad hennes arbete kommer innebära =)
Under kvällen fick jag ett meddelande om att stackars Nova blivit magsjuk igen och plötsligt kändes det inte lika självklart att åka dit och sova. Ringde till Per och bad honom kolla om vi kunde sova hos hans kompis och det lät OK. Vad bra, då ordnade det sig! Några timmar senare, efter 22, meddelar han dock att det inte gick så bra. Kompisens tjej tyckte att det skulle bli för besvärligt... Jaha, vad gör vi då? Äh, vi åker väl hem igen om det krisar. Inte så frestande att köra 120 mil på en och samma dag men måste vi så måste vi. Beslöt oss till slut för att ringa till Molly, Johan och Fia i Uppsala och dit var vi självklart välkomna! Sängen stod bäddad när vi kom och vi blev glatt välkomnade. Damerna hade hunnit somna men vi hann prata och umgås dagen efter istället. Det är skönt att veta att man har vänner man kan lita på! Tack snälla ni! Jag vet även att vi, trots magsjuka, absolut hade fått komma till Västerhaninge. Och då kan man snacka om besvärlig situation.

Tack alla som lämnat sitt avtryck på bloggen! Kul att så många kikar in.

1 Comments:

Anonymous Anonymous said...

Det var så lite så, vårt hus, ert hus! Hälsa hela härliga familjen! kramar!

1:38 AM  

Post a Comment

<< Home