Kände bara för att...

...blogga lite. Har haft en bra vecka trots att jag haft ångest över låånga arbetsdagar nu när vårsolen lyser och värmer. Vädret har varit helt fantastiskt i över en veckas tid. Omställningen till sommartid har lyckligtvis gjort kvällarna längre, något som uppskattas mycket. L8 och Nova är uppe och hälsar på vilket självklart är trevligt.

Jag har dagdrömt om lite uteaktiviteter i helgen men eftersom snön smälter i samma takt som solen lyser får vi se vad det blir av det. Kan meddela att Östersunds folkmängd har ökat med ca 300% känns det som. Det verkar som att folk går i ide de månader soltimmarna understiger 2 timmar/dag.

Startade veckan med att ta ett snack med arbetslaget om att jag inte trivs med arbetstider, jobbprat på rasterna och att det känns otillåtet att få prata om det man är osäker eller orolig över. Hade bestämt med rektorn att hon skulle vara med under detta samtal. Men eftersom hon blivit sjukskriven på obestämd tid kände jag att jag var tvungen att ta saken i egna händer. Det hela kändes helt okej, det var skönt att bli lyssnad på och tagen på allvar. Just nu känns det som om hela arbetssituationen blivit något lättare. Tydligen tog det ganska hårt på krafterna att genomföra samtalet eftersom jag stupade i säng på kvällen. Kommer inte ihåg nåt efter klockan nio på måndagskvällen.

Har även berättat på jobbet att jag är gravid. Barnen tycker att det är jättespännande och vill självklart veta vad bäbisen ska heta, om jag hoppas på en flicka eller pojke osv. Några har till och med börjat bjuda in sig på dopet (som tydligen ska bli av). Än så länge har det varit frågor man lätt och ledigt kan svara på. Vi får se vad jag drar till med om de börjar fundera över "hur bäbisen har kommit in i magen". Några förslag?