Caught on tape

Sov väldigt dåligt natten till igår. Vaknade lätt uppstressad vid flera tillfällen och hade stora svårigheter att somna om. Efter en stressig arbetsdag var det dags! Ultraljud. Att dagens samhälle är väldigt effektiviserat är något som märks dagligen och det är svårt att inte dras med i karusellen. Anmälde oss i receptionen. Sa att jag inte hade något patientkort eftersom jag nyligen flyttat hit. Några knapptryckningar senare kunde jag hämta ut ett pinfärskt kort i receptionen och sätta mig att vänta. I "inbjudan" stod det att man skulle dricka rikligt med vatten innan undersökningen och undvika att gå på toaletten. Mmm, vad skönt! Jag blir ju kissnödig en kvart efter vätskeintag i vanliga fall. Skruvandes på mig kändes den relativt korta väntetiden lång. Det blev inte bättre av att Per skulle vara sympatinödig men ändrade sig i sista sekund. Vi ropades i alla fall in efter en stund. -Första barnet? Ja. -Något ni undrar över? Nä, inte precis.

Ok, bara att lägga sig och blotta magen och försöka andas ut lite jobbstress på väg ner mot britsen. På med klägg och pang bom så visas en lite suddig bild på en liten TV-skärm. Precis då inträdde lugnet. Allt runtomkring försvann bort i en suddig dimma och både jag och Per satt/låg som två förundrade fån. Det var ju så tydligt. En liten person i full aktivitet. Armar och ben som vinkades och fäktandes utforskade omgivningarna. Ett hjärta som slog stadigt. Fingrar, tår, ögon näsa mun... Helt fulländad. Jag tror inte nån av oss tog blicken från skärmen många sekunder. Bara för att titta på varann lite snabbt och försäkra sig om att det inte bara var en märklig dröm. Trots att jag vetat om graviditetn länge har det ändå nått en ny fas. Nu finns det bevis på att det faktiskt är något som växer inom mig. Det finns en förklaring till varför min mage börjat puta och varför jag är hungrig hela tiden. Varför jag har varit så grymt trött under ett par månader och (förmodligen) varför jag för första gången på 13 år varit sugen på Coca Cola.

Jag är ganska lugn och sansad i de flesta situationen men detta var en upplevelse utöver det vanliga. Om bebisen håller tidsplanen är ankomsten beräknad till den 2:a september. Fast om han/hon är lika tidsomptimistisk som sina föräldrar får vi nog räkna med en smärre försening. Hur som helst så är du varmt välkommen!