På dammiga bilvägar...

...åkte jag och P upp till Vålådalen igår. Mor, far och glad hund satt redo med skotrar och pimpelspön och väntade på oss. När pappa är med går det sällan fort. Så skoterturen upp till Kölsjön gick i lugnt tempo. Eftersom vi inte hade nån aning om vart vi skulle kändes det säkrast att snällt ligga bakom och puttra på. Solen strålade ikapp med lätt isande vindar. Fisken lös med sin frånvaro. Det var bara mamma som hade lite påhälsning av någon/något som bet av både drag och lina. Sitt tempo till trots är pappa väldigt kvick att köpa på sig "bra-att-ha-prylar". Därför behöver de en liten kälke bara för att få med sig alla utflyktstillbehör. Jag brukar bli smått galen på alla prylar som dräller i alla utrymmen hemma. När det väl är fikadags på fjället är det visserligen mycket trevligt med minikamin, renfällar, stekpanna, mackjärn, hamburgerjärn och kaffepanna. Och eftersom vi inte hade nån fiskelycka och vädret var betydligt kallare än vad mina kläder tillät var det skönt att fördriva tiden med att äta.
Jag impulsköpte ett billigt längdskidspaket häromdan och kände att jag var tvungen att inviga det i helgen. Jag och mamma drog iväg på en liten runda efter skoterturen. Vet inte vad jag ska skylla på mest. Skidorna, stavarna, det isiga underlaget eller brist på teknik. Det var både jävligt och livsfarligt! Tur att jag redan insett att jag aldrig kommer att åka Vasaloppet. Summan av kardemumman blev ett lätt skadat långfinger, fnasiga läppar, en snygg solbränna och skönt mör kropp. Jösses vad jag sov inatt!