Då var det vår tur...

Har under en längre tid glatt förkunnat att jag klarat mig från sjukdomar och minsann tänkt fortsätta så. I lördags tog tydligen motstånskraften slut och förkylningen smög sig på med feber, värk i hela kroppen , irriterade ögon och huvudvärk - ush. Svettades och frös om vartannat natten mot söndagen och lyckligtvis kunde Per vara ute med Liam nästan hela söndagen så att jag kunde vila ut ordentligt. Det jobbigaste är dock att även Liam blivit sjuk. Har aldrig sett honom så liten och ynklig och då har han trots sin ringa ålder redan gått igenom en operation. Jag märker att han försöker vara lika pigg som vanligt men han blir fort trött och grinig. Idag har han suttit i min famn mest hela dagen. Det är jättejobbigt att se sin lilla prins vara sjuk.