Gott och ont

Jag tänker börja med att klaga så att jag förhoppningsvis har blivit av med lite irriation innan detta inlägg är färdigskrivet.

I min enfald trodde jag att toppen var nådd när det gällde oönskad "experthjälp" i och med mitt jobb som lärare. För jag lovar, du hinner knappt nämna att du är lärare innan råden och klagomålen haglar över dig. "Varför jobbar inte skolan på det här sättet?" "Skolan borde ta ansvar för de här sakerna" och favoriten: "När jag gick i skolan gjorde vi så här och det funkade utmärkt!" osv... Det är säkert många andra yrkesgrupper som stöter på samma fenomen så jag kan bara uttala mig om mina egna erfarenheter men irriterande kan jag intyga att det är. I alla fall när folk uttrycker sitt missnöje utan någon insikt i vilket arbete man faktiskt lägger ner. Men som sagt, jag var ganska övertygad om att jag hade fått tillräckligt många oönskade och framför allt obefogade tips men läraren har mött sin överman!

Att stöta på en nybliven mamma (eller pappa med för den delen) väcker tydligen människors behov av att kommentera, kritisera och ibland slänga ur sig rent oförskämda saker. Jag har i alla fall sådan självbevarelsedrift att jag oftast inte tar det personligt men ibland blir jag galen! Vem ger dig (bekant, släkting, granne) rätt att kommentera minsta lilla grej jag gör med eller för mitt barn?

• Är det bra att han äter hela tiden? (Att han ätit två kex betyder alltså att han ALLTID äter?)
• Han blir så bortskämd! (Mmm, att ge mitt barn varm mat och vänta på att han ska hinna svälja innan nästa tugga brukar i framtiden ge helt odrägliga barn)
• Ska du verkligen klä på honom så mycket (han blir nog bortskämd...)/borde han inte ha något mer på sig?
• Visst borde du kunna släppa iväg P några kvällar i veckan så han får träna? (Ghaa!)
  
• När jag var liten fick jag minsann veta min plats! (Visst, som att du skulle komma ihåg hur mycket dina föräldrar gick och vaggade dig, trugade med mat och i största allmänhet "daltade med dig".)
  

Ja, jag gissar att det inte bara är jag som stöter på kommentarer av det här slaget. Lyckligtvis är de flesta som fäller dessa kommentarer utan barn själva och kommer (förhoppningsvis) ändra uppfattning den dag de själva blir föräldrar. Ibland skulle det dock vara skönt om vissa människor bara kunde hålla tyst istället för att känna sig tvungna att slänga ur sig något spydigt. Oftast lyckas jag bemöta dem med (enormt) tålamod eller med ett överseende leende men just nu är bägaren fylld och jag känner mig tvungen att få tömma den och det har jag gjort nu!

Midsommarhelgen var mysig och firades med släktingar i Sundsvall. Sillunch, bära långbordet ut och in igen, dans kring stång, sång och grillning. Dessutom sov vi i husvagn så mycket mer traditionellt kan det knappast bli. Hoppas ni oxå hade det bra!