Imponeras smått

av mig själv ibland. Om sanningen ska fram är jag faktiskt rätt duktig på att ge mig själv beröm nu för tiden. Men vissa dagar blir jag ändå mer impad än vanligt. Idag var en sådan dag. För jag har hunnit med morgonmys med bästaste barnen och Per, frukost med tillhörande plock-och-disk, ammat nååågra gånger, packat ur sju kartonger och sorterat, slängt och stoppat in i skåp, fixat lunch, röjt upp kaoset jag åsamkat under tidigare delen av dagen, gosat barn, dukat middag, slängt ihop en jordgubbspaj, nattat Frejan, återställt köket i toppskick (svårt att låta bli =), fotat och lagt upp bilder på FB och avslutar med att blogga om det hela. Där var min dag! Andra jag imponeras av är alla tjejer som sprungit milen - heja er!

Nenne? (Vad hände?)

Det är Liams nya favorituttryck. Och det är helt och hållet mitt fel att han använder det så ofta eftersom jag själv slänger mig med uttrycket titt som tätt. Tex när jag eller Liam tappar något eller råkar ut för något oväntat. Vad hände? kan man fråga och fundera en stund över vad som nyss skett. Liam har snappat upp detta och utbrister: Nenne! även när han råkar tappa något. Fast nu har jag börjat märka av ett missbruk av begreppet. Idag hällde han exempelvis ut mjölken på bordet, gav mig en ytterst oskyldig och förvånad blick och sa: Nenne!

Du är genomskådad, Liam!

Två år

av skratt, gråt, kramar, pussar och mysiga stunder. En hel del testande av gränser och tålamod, ett otal blöjbyten och minst lika många matstunder. Härliga morgnar med en glad och pigg kille och (numer) mysiga "nattningar" med lässtund och småprat. Underbara, älskade Liam blir två år idag!

Potato, potato

Café i Krångede

Mamma: Liam, vill du ha en våffla när vi fikar?
Pojken tittar förbryllat på mamman och pekar på sina Foppa-tofflor och utbrister: Där!