Hemvändarn

Thursday, January 25, 2007

Fniss i vinterkylan

Ganska ivrig vovve...

Thursday, January 11, 2007

Följer strömmen

Jaha, det är väl bara att göra som de runtomkring...

Vad gjorde du 2006 som du aldrig gjort förut?
Flyttade från Gävle
Spydde "dagen efter" (årets första dag)
Renoverade en lägenhet
Bråkade med med mina vänner
Provade pilates

Vilka länder besökte du?
Jämt-land, Gästrik-land

Vilket datum från 2006 kommer du minnas, och varför?
14/3 - Tim föddes
4/6 - Teodor föddes
10/12 - Nova föddes
24/12 - julafton

Vilka låtar kommer alltid att påmina dig om 2006?
Frans - Who´s da man?
Gnarls Barkley - Crazy

Vad gjorde du på din födelsedag?
Var trött och som tur var ledig. Blev bjuden på middag på Akropolis + massa gos!

Vad hade gjort ditt år mer njutbart?
Ett lugnare inre
En lottvinst
Mer snö

Hur höll du dig från att bli galen?
Det gick inte så bra...

Vem var den bästa nya person du träffat?
Tim och Teodor - de verkar gilla mig!

Uppnådde du det du tänkt dig under 2006?
Har tagit mig en bit på vägen...

Förhoppningar om 2007?
Överleva vårterminen
Hitta ett hus!
Resa till något trevligt ställe
Se resultat av yoga och pilates-träning

Vilka fler vill du ska svara på dessa frågor?
Alla bloggare har ju redan svarat, så Lotta, Stina, A-L, Maria... det går att svara via mail

Kram på er!

Wednesday, January 10, 2007

En lugn dag

Startade dagen med en låång och skön naturkosmetisk ansiktsbehandling. Jag lyckades vinna ett presentkort på detta alldeles innan jul. Fick massa tips på bra och naturlig behandling som kan hjälpa både huden, immunförsvaret och det mentala tillståndet. Det är skönt när de inte försöker lura på en massa dyra produkter. En kräm har det trots allt blivit men jojobaolja, nyponmjöl och rosenvatten kostar inte särskilt mycket och det räcker länge.

Annars då? Det är sådär måste jag säga. Känner mig extra trött och sliten efter allt som har hänt med farmor. Gruvade mig för att börja jobba igen. Dels för att jag inte har kunnat vila ut ordentligt under lovet, dels för att stämningen på jobbet har varit lite spänd. Det är jobbigt att inte känna att man har något större stöd från sina arbetskamrater. Det praktiska känns väl helt OK nuförtiden. Jag vet vad och hur jag ska göra och jag känner att jag klarar av det. Däremot är det svårt att berätta att jag inte mår så bra emellanåt eftersom det mest bemöts med suckar och besvärade blickar. Det kändes såklart extra jobbigt i måndags när jag berättade att farmor har dött. Nu menar jag inte att folk ska krama om mig och säga "åh vad synd det är om dig". Det är inte det som gör att man känner att folk bryr sig. Men att få en suck till svar är inte särskilt stöttande. Det är egentligen bara en person som jag känner mig besvärad av, de andra frågar hur det är och visar medkänsla (i smyg). Den här personen har sånt inflytande över hela arbetslaget att det aldrig är någon som säger emot henne. Hon är otroligt duktig på allt hon gör och har massa idéer men kan klampa fram rätt hårt ibland. Jag försöker verkligen att inte tänka allt för mycket på det. Men det är jobbigt att gruva sig för att berätta vissa saker, särskilt när jag vet att jag mår mycket bättre av att få prata av mig istället för att gå och bära på det.

För att tala om något trevligare. Jag har börjat på yoga. Verkar kanonbra och kul! För mig har det varit en lång process att våga mig på det här. Jag har alltid varit intresserad och trott på yogans filosofi både som en fysisk och psykisk träningsform. Däremot har jag inte trott att det varit nåt för mig, jag gillar ju att anstränga mig och svettas ordentligt. Visst, det är jättebra med löpning, boxing och spinning. Men jag behöver lära mig att det är okej att låta kroppen slappna av ibland och fokusera på här och nu. Det har tagit några månader av pilatesträning hemma för att våga ta steget fullt ut men nu är det gjort! Och det känns mycket skönt.

Hoppas ni har det bra!

Saturday, January 06, 2007

Sov gott farmor

Igår på morgonen somnade farmor lugnt och stilla in med mamma och pappa på varsin sida om sängen. Vi har under en längre tid förstått att hennes hälsa stadigt varit på väg åt ett håll. Sedan i onsdags har vi suttit vid hennes sida dygnet runt. Eller mamma och pappa i alla fall. Jag har bara orkat var där några timmar i taget. Men det har känts mycket skönt att jag har hunnit ge henne ett riktigt farväl. Min bror har inte klarat av det alls vilket är fullt förståligt. Han och farmor har alltid haft ett speciellt band. Kanske för att han är yngsta barnbarnet och har haft det lite kämpigt med intresset för skolan och andra saker. Farmor jobbade på skolan i Stugun som skolvärdinna/flourtant/syslöjdslärare och fick bra kontakt med de lite stökigare eleverna. Kommer ihåg att jag blev irriterade på att barnen vi mötte när vi var ute och gick kallade henne "skolis". Hon hette ju faktiskt farmor!

Min ena kusin (vi har två kusiner på pappas sida) kom upp från Stockholm på torsdagen och tillbringade dagen på sjukhuset. Min faster och min andra kusin har varit utomlands under veckan. De hade tänkt åka upp så fort de kommit till Sverige för att träffa farmor. Jag vet att de tycker att det är jobbigt att de inte hann hit innan hon dog. Men farmor hade det bra, lugn miljö, alltid någon att hålla i handen och vänlig personal. Hennes kropp orkade inte kämpa emot alla infektioner som bröt ut så hon fick smärtstillande så att hon till slut kunde slappna av och somna in. Trots sorgen vi bär på nu känns det ändå skönt att hon inte behövde kämpa så länge. Jag inbillar mig att det kanske är jobbigare för de runtomkring när minnet börjar svika hos en person. Men samtidigt vet jag att farmor tyckte att det var frustrerande att inte ha koll på händelser och tidpunkter. Detta trots att hon alltid sa att allt var bra till oss barnbarn. Jag är oerhört lättad över att det inte hann gå till det stadiet att hon inte kände igen oss. Hon var på sitt bästa humör när vi hälsade på och trots att hon ställde samma frågor om och om igen var det alltid med stort intresse och i största välmening. Nu i efterhand känns det skönt att jag alltid har tagit mig tid att hälsa på farmor en stund varje gång jag varit i närheten. Det är så lätt att tänka "jag tar det nästa gång". Men till slut kommer det ingen nästa gång.

Jag trodde att det skulle vara mycket jobbigare än det var att se en person död. Särskilt en som har funnits där hela livet och som man tycker så mycket om. Det var mycket lugnare än jag föreställt mig. Det såg ut som att hon vilade i lugn och ro. Samtidigt var det inte alls farmor som låg där, eftersom hon alltid kommer att vara en högst levande person för mig. I mina tankar kommer hon alltid vara frisk, pigg och aktiv och ha antingen matlagning, en stickning eller en utflykt på gång. Och om saker och ting är som i jag tror är jag övertygad om att hon och farfar redan begett sig ut på en fisketur tillsammans. Bara de två...


Wednesday, January 03, 2007

Nytt år!


Lyckades tvinga fram lite snö lagom till nyårsafton. Gör om det om ni kan! Det stackars snötäcket, som inte är tjockare än ca fem centimeter, lyckas med nöd och näppe täcka stans trista gator och de multnande höstlöven. Uppdraget utfört!

Fjällglimten på Frösön var stället där det nya året skålades in. Tillsammans med ett antal goda vänner njöt vi av laxsmörgås, ädelostfylld älgstek och pannacotta med hallon. Vi i "festkommittén" hade några svettiga timmar när pannacotta-blandningen vägrade gå från flytande till fast form. Till slut insåg vi att det inte skulle gå att tvinga fram något. Det var bara att sätta sina förhoppningar till att pannacottan skulle ta sitt förnuft till fånga. Och mycket riktigt. På festdagen hade den slutat skvalpa omkring och låg fast och fin i portionsskålarna!

Vid tolvslaget promenerade vi upp på "Krönet" där man kunde njuta av utsikten över hela Östersund och Storsjön. Det var fyrverkerier utöver det vanliga - jättevackert!

Starten på det nya året var däremot ganska seg. Av någon oförklarlig anledning lyckades jag inta en drink med Bacardi Razz. Vi är långtifrån bästa vänner sedan förra nyåret. Tror att vi kommer att säga upp bekantskapet helt från och med nu...

Har inga nyårslöften i år, däremot några förhoppningar på 2007:
  • skulle vara kul med ett hus
  • hoppas att farmor blir lite piggare
  • vill vinna lite pengar
  • en resa skulle vara ett bra tidsfördriv
  • en varm och solig sommar
  • vill hitta en bra och billig bil som känns säker att köra även på vintern
Hoppas ni andra hade en bra nyårsafton och att ni har kommit igång igen! Själv är man ledig några dagar till. Känns som att jag valt rätt yrke i alla fall...

Tuesday, January 02, 2007

Farmor

har alltid varit en aktiv och omtänksam person. Jag och min bror tillbringade många somrar och vintrar hos farmor och farfar i Höglunda. Där fick man lära sig fiska, snickra, åka skidor, köra skoter, svarva, brodera, sy, sticka och laga mat. Både farmor och farfar var rätt så konservativa och gammeldags. Kan väl erkänna idag att de har lärt oss mycket bra vanor om att spara, återanvända och att vara ute i friska luften. När vi var små var vi däremot måttligt roade av de dagliga promenaderna. Min bror gick så långt att han i min Mina vänner-bok skrev att det han avskydde mest var: krig och gå!

Farfar var sjukpensionär så länge jag kan minnas, han hade problem med reumatism. När han dog 1993 hade han varit riktigt dålig en längre tid och hade förlorat både synen och mycket av rörelseförmågan. Jag kommer ihåg att Rita och katterna alltid var extra keliga och försiktiga när farfar hälsade på. Farmor tog förstås det hela väldigt hårt men med egen vilja, barn, barnbarn och barnbarnsbarn lyckades hon hitta tillbaks till de sysslor hon gillade. Farmor har alltid varit jätteduktig på allt som har med sömnad att göra. Jag har många kollektioner både till mig och mina Barbiedockor som ligger kvar i mina lådor. Hon sydde min klänning till studentbalen och jag hade hoppats att hon en vacker dag skulle sy min bröllopsklänning.

Tyvärr kommer det inte att bli så. Sen några år tillbaks har farmor blivit sämre och sämre. Eftersom hon får små proppar i hjärnan med jämna mellanrum har, framför allt hennes korttidsminne påverkats. Det började med att hon tappade "drivet" och glömde bort hur vardagssaker som TV:n fungerade. Sen började det märkas på hennes handarbete, det blev aldrig riktigt färdigställt och hon som alltid varit så noggrann lyckades inte lika bra längre. Idag bor hon i en lägenhet på ett äldreboende och åker med jämna mellanrum till sjukhuset eftersom hjärtat inte klarar av att syresätta blodet som det ska. I år har vi firat både jul och nyår på sjukhuset med farmor.

Det känns jobbigt när en person som alltid funnits där och tagit hand om en tyna bort. Som tur är tycker hon att det är jätteroligt att vi hälsar på och jag är så glad att hon fortfarande vet vilka vi är. Tid och rum är däremot en stor dimma så man får ta med sig en portion tålamod inför farmor-besöken. Frågorna blir många och likartade... Det är skönt att man kan ta fram minnen från barndomen när både farmor och farfar var pigga och friska. Man behöver få minnas det enkla och glada när nuet känns jobbigt. Tack för allt bra du lärt mig farmor!