Över förväntan

Ja, den var verkligen så bra som jag hade trott att den skulle vara. Det var underhållande, berörande och roligt att återse Sex and the City-gänget. För även om inte jag köper en takvåning i centrala NY ena dagen och fyller bagaget med Dior och Manolo Blahnik nästa så känns ändå många situationer bekanta. Det handlar om kärlek, besvikelse, hopp, det förflutna, framtidsplaner och framför allt vänskap. Passande nog var vi ett gäng på fyra tjejer som gick och såg filmen tillsammans - så kul!

Gott och ont

Jag tänker börja med att klaga så att jag förhoppningsvis har blivit av med lite irriation innan detta inlägg är färdigskrivet.

I min enfald trodde jag att toppen var nådd när det gällde oönskad "experthjälp" i och med mitt jobb som lärare. För jag lovar, du hinner knappt nämna att du är lärare innan råden och klagomålen haglar över dig. "Varför jobbar inte skolan på det här sättet?" "Skolan borde ta ansvar för de här sakerna" och favoriten: "När jag gick i skolan gjorde vi så här och det funkade utmärkt!" osv... Det är säkert många andra yrkesgrupper som stöter på samma fenomen så jag kan bara uttala mig om mina egna erfarenheter men irriterande kan jag intyga att det är. I alla fall när folk uttrycker sitt missnöje utan någon insikt i vilket arbete man faktiskt lägger ner. Men som sagt, jag var ganska övertygad om att jag hade fått tillräckligt många oönskade och framför allt obefogade tips men läraren har mött sin överman!

Att stöta på en nybliven mamma (eller pappa med för den delen) väcker tydligen människors behov av att kommentera, kritisera och ibland slänga ur sig rent oförskämda saker. Jag har i alla fall sådan självbevarelsedrift att jag oftast inte tar det personligt men ibland blir jag galen! Vem ger dig (bekant, släkting, granne) rätt att kommentera minsta lilla grej jag gör med eller för mitt barn?

• Är det bra att han äter hela tiden? (Att han ätit två kex betyder alltså att han ALLTID äter?)
• Han blir så bortskämd! (Mmm, att ge mitt barn varm mat och vänta på att han ska hinna svälja innan nästa tugga brukar i framtiden ge helt odrägliga barn)
• Ska du verkligen klä på honom så mycket (han blir nog bortskämd...)/borde han inte ha något mer på sig?
• Visst borde du kunna släppa iväg P några kvällar i veckan så han får träna? (Ghaa!)
  
• När jag var liten fick jag minsann veta min plats! (Visst, som att du skulle komma ihåg hur mycket dina föräldrar gick och vaggade dig, trugade med mat och i största allmänhet "daltade med dig".)
  

Ja, jag gissar att det inte bara är jag som stöter på kommentarer av det här slaget. Lyckligtvis är de flesta som fäller dessa kommentarer utan barn själva och kommer (förhoppningsvis) ändra uppfattning den dag de själva blir föräldrar. Ibland skulle det dock vara skönt om vissa människor bara kunde hålla tyst istället för att känna sig tvungna att slänga ur sig något spydigt. Oftast lyckas jag bemöta dem med (enormt) tålamod eller med ett överseende leende men just nu är bägaren fylld och jag känner mig tvungen att få tömma den och det har jag gjort nu!

Midsommarhelgen var mysig och firades med släktingar i Sundsvall. Sillunch, bära långbordet ut och in igen, dans kring stång, sång och grillning. Dessutom sov vi i husvagn så mycket mer traditionellt kan det knappast bli. Hoppas ni oxå hade det bra!

Tid

För 5 år sedan..
Bodde jag i Gävle och var student, sambo och skulle väl till att fira midsommar i Munkebo med Gävlegänget.

För 3 år sedan..
Gungade världen, jag firade världens tråkigaste midsommar för mig själv. Hade nyss avslutat ett långt förhållande och var osäker på om jag vågade mig in i nästa.

För 1 år sedan..
Hade jag ett härligt sommarlov med en växande mage, en härlig sambo åter i Östersund.

För 3 månader sen..
Var allt frid och fröjd, vardagen fylld med sångstund på öppna förskolan och bebisgos.

Igår..
Var vi på Jamtli, tittade på getter, lyckades undvika regn och åt några jordgubbar på kvällen.

Idag..
Har vi varit på sjukhuset med lilla killen för undersökning, följt med L på lägenhetsvisning, bakat kaka och ska snart poppa popcorn!

Imorgon..
Ska jag midsommarhandla efter ännu ett sjukhusbesök. På kvällen blir det luuugnt.

Om 1 år..
Är det väl dags för sommarlov igen, full fart på en snart-två-åring, semesterplaner och sol!

Fyrtal i bebisar, värme och nybakade studenter mm...

Sedan sist har vardagen bytts ut mot resor och små äventyr. Jag och Liam tog än en gång tåget söderut för att stanna i Gävle. Där kom S och Teodor och mötte oss i den soliga solen. Hemma var pappa J som hade fullt upp med Simon och Vilma. Snacka om baby boom med fyra bebisar/barn och tre glada föräldrar. Det har varit jättekul att se våra småttingar i samspel, ta igen massa prat som vi inte hunnit med på grund av avstånd och fullspäckade dagar och så har vi verkligen fått njuta av kanonväder. Jag är så imponerad av S och J. Att ta hand om tre barn på bästa sätt är en bedrift och efter att ha sett deras dagar ska jag aldrig klaga när det gäller min och Liams vardag =)

Andra kompisar hann jag även med att träffa. Det blev traditionell tjejmiddag hos Maria med efterföljande fika på Java. För bara två år sen var vi i en helt annan situation än idag och nu satt vi där: en mamma, en polis och en tvåkattsmatte. Tänk vad mycket som kan hända på så kort tid. Ja, ibland längtar jag tillbaks till Gävle otroligt mycket. Till kompisar, havet och de vackra omgivningarna. Fast när man känner stanken från pappersbruken eller hör den "vackra" Gävle-dialekten känns det ganska skönt att man bara är där tillfälligt.

Här hemma har vi fortsatt med utevistelse eftersom solen fortsatte skina flera dagar i sträck och värmen ville inte avta. Jag och Liam tog en sväng på stan och tittade på alla glada studenter och jag grät såklart en liten skvätt. Vilken härlig dag det var! På nationaldagen kom mamma och pappa hit och vi gick till Jamtli tillsammans. Vi hann med lunch, glass och en siesta i skuggan innan vi kände att det räckte. Och nu är balkongen sommarpyntad och blomstrande - härligt!

Liams första utomhusdopp - kul!

En vacker dag...

vackra dagar har vi haft många av den senaste tiden. Därav det långa avbrottet från skrivandet. Men med tanke på hur det fina vädret håller mig från att pyssla om min blogg gissar jag att det gör detsamma med mina läsare? För man är mycket hellre ute i värmen än sittande vid datorn.

Kort, kort, jag har varit i Gävle och hälsat på kära vänner.
Jag är jätteglad för hela familjen B/S är på väg upp!
Jag hoppas, hoppas att A och K:s lille kille mår bra och växer som han ska.
Vår balkong är så vacker!

Skriver mer nån annan dag.