Även jag

börjar känna mig lite krasslig. Per har varit dödligt (manligt) sjuk i nästan två veckor och nästan alla andra i min omgivning har varit snuviga och hostiga. Trodde att jag klarat mig men det verkar som att jag får ge mig och hoppas på att det inte blir så allvarligt. Kokade ihop en välgörande brygd på ingefära, honung och mjölk, något som fungerat bra mot onda halsar i alla tider. Vet inte vad som blev fel den här gången men precis lagom till att jag skulle börja dricka hade drycken förvandlats till en trögflytande, fil-liknande sörja - blä! Övergick till te med honung istället vilket var mycket mer lättdrucket.

Annars har vardagen flutit på som vanligt. Jag tänker en hel del på både mormor och farmor men eftersom Liam upptar så mycket av min tid och ger så mycket glädje är det svårt att vara ledsen långa stunder. Gissar att det först är på begravningen som jag kommer förstå vad som hänt. Och trots att det är jobbigt med begravning är det ändå skönt att få ett fint avslut och tillsammans med släkt och vänner säga hej då.

Glädje och sorg

Mitt i vardagen som numer är fylld av lycka och glädje smyger sig sorgen på när man minst anar det. Igår dog min älskade mormor. Hon fick i lugn och ro somna ifrån värk och smärta med sina fyra döttrar vid sin sida. Det är märkligt att hur förberedd och medveten man än är om människans oförmåga till evigt liv kommer beskedet alltid som en chock. Och från att ena stunden känt sig stark och lyckligt lottad sveper tomheten över en och för ett tag känner man sig ofattbart liten och utlämnad.

Mormor är en person vi har samlats runt både vid högtider och mitt i vardagen. Med fyra egna döttrar som i sin tur fått flera barn, barnbarn och barnbarnsbarn med respektive hit och dit har mormor fått många besök i sina dagar. Trots att hon haft många att hålla reda på har man aldrig känt sig som en i mängden utan vi har haft vår egen relation. Även om hon inte orkat pyssla om en som förut har man alltid känt sig helt omsvept av kärlek, omsorg och uppmuntran när vi träffats. Precis som när man var liten. Jag tror det är vad jag kommer sakna mest, att få känna sig liten. Hos mormor har jag kunnat släppa alla prestationskrav och måsten, jag vet att hon varit stolt över mig precis som jag är. Det kanske är som vuxen man verkligen skulle uppskatta att få känna sig liten och omhändertagen för en stund...

I år har jag förlorat två viktiga personer i mitt liv. Två personer som alltid funnits där i glädje och sorg. Det är alltid jobbigt att mista någon man tycker om och att förlora båda på så kort tid känns verkligen tungt. Jag kommer sakna både mormor och farmor oerhört mycket och de kommer alltid finnas i mitt hjärta. På något konstigt sätt brukar ändå sorgen balanseras upp av glädje och så har det verkligen varit i år. Bara några dagar innan farmor dog fick jag veta att jag väntade barn och min underbare son föddes bara en månad innan mormor dog. Jag är så glad att vi hälsade på mormor förra helgen så att Liam fick känna lite av hennes kärlek. Jag kände mig så stolt över att få visa mormor sitt barnbarnsbarn och se hur glad hon blev.

Liv och död, glädje och sorg är något som kommer följa oss livet ut. Jag blir än en gång påmind att ta vara på all den glädje som finns i vardagen och att leva i nuet. Att känna sorg och saknad är absolut inget negativt, det visar bara att man fått dela tiden med människor som betyder något.

Både farmor och mormor älskade styvmorsvioler.
Det är dessutom Ångermanlands landskapsblomma, där är mormor född.

En månad redan!

I måndags fyllde Liam en månad! Detta firades högtidligt med... en promenad och lite tutte. Mer än så krävde inte födelsedagsbarnet. Jag njuter av det vackra höstvädret som bestämt sig för att kika fram under veckan. Vi gå längre och längre promenader eftersom det är så skönt att vara ute. Liam sover som en stock i vagnen.

I helgen var vi i Sundsvall och hälsade på. Det blev en riktig släktträff eftersom både mostrar, kusiner och kusinbarn råkade vara på plats. Besökets egentliga huvudperson, min mormor och Liams gammelmormor, var sängliggande och hängig. Hon blev självklart glad över att få träffa sitt barnbarnsbarn trots värk och trötthet. I samma stund som det var jobbigt att se mormor i så dålig form var det härligt att se henne lysa upp när hon fick snusa på Liam. För mig har det alltid varit viktigt att ha en bra kontakt med mina "gamla" släktingar så besöken i Sundsvall har varit täta även när jag har haft mycket att göra. Det känns bra att jag valt att göra så med tanke på att det inte är självklart att mormor får vara med så länge till.

Månaden som gått har varit rolig, omtumlande, mysig och härlig. Eftersom allt har fungerat bra och både jag och Liam fått sova ordentligt så har det inte varit särskilt jobbigt. Det enda som förvånar mig är hur lång tid allt tar med ett litet barn att ta hand om. Man hinner sällan klart med nåt eftersom man hela tiden får avbryta för att trösta, ge mat, byta blöja eller ibland själv hinna springa på toaletten. Det är ett under att jag inte lyckats bränna upp köket med tanke på de gånger jag slagit på plattan och trott att jag ska hinna tillaga något... Igår var det en ren lyckträff att jag råkade titta mig i spegeln innan jag gick ut och hann upptäcka att jag hade mat runt hela munnen! Det är otroligt skönt när Per kommer hem på eftermiddagarna så vi kan lösa av varandra lite.

Liam tycker mest om att äta, ligga i famnen och kika runt, sova i vagnen och studera svartvita mönster - det är jättespännande. När man jämför med kort från hans första dagar ser man tydligt att han växt och fått andra drag i ansiktet. Han blir bara sötare och sötare!

Den här veckan har...

... Liam passerat 4 kilo
... jag klippt mig!
(Jag vet att jag tjatat om detta och anledningen är att jag verkligen längtat efter detta. Hade bokat en tid för klippning den 21:a augusti och tyckte att jag var ute i god tid. Ville ju inte boka för tidigt heller eftersom jag ville att klippningen skulle hålla ett tag. Döm om min förvåning när det kom en bebis mitt i allt. Jag som hade planerat så bra!)
... Per bjudit mig på lyxig thai-mat - mums
... Liam sovit nästan en hel natt

I helgen ska vi...
... hälsa på min mormor
... på kalas för Pers lillebror

Rapport om den tid som gått

Det finns två anledningar till att bloggandet ligger lite på is för tillfället. Den ena anledningen ligger just nu och sover skönt i sin vagga. Anledning nummer två kallas Facebook, ett fenomen jag först ratade men sedan ganska snabbt föll för. Jag är en ganska trög person och behöver känna efter lite innan jag kastar mig in i nåt. Tycker att det är riktigt kul att kolla vad folk man känner och känt för längesen håller på med.

Det som ändå upptar största delen av min tid är såklart min fina lilla pojke! Vi börjar närma oss något som liknar rutiner. Han sover mycket på dagarna och tycker att det är mysigt att vara vaken längre perioder på kvällarna tillsammans med mig och Per. På nätterna vaknar han ett par gånger och vill ha mat och lite närhet. Hittills går det jättebra. De timmar jag förlorar under natten hinner jag oftast ta igen genom att sova en stund tillsammans med Liam under dagen. Vi är ute och promenerar varje dag. Det känns jätteskönt att jag blivit lite smidigare än för en månad sen =) och tempot ökar lite för varje dag som går. Liam fortsätter växa och blir rundare och rundare. Han börjar bli starkare i rygg och nacke och kan hålla upp huvudet ganska länge nu och nyfiket spana på omgivningen. Han har ganska mycket "prat" för sig, både när han sover och är vaken. Det skulle vara såå spännande att få veta vad det är han funderar över!

Jag längtar efter mina tjejer Lotta, Nova och Stina som ska komma och hälsa på framöver. Det ska bli jättekul att ses. Underbara A-L ska vara barnvakt på torsdag så att jag får gå och klippa mig, något jag längtat länge efter. Som ni kanske märker är allt bra med oss! Vi hörs

Idag blir det...

• En tur på stan med Liam och mamma/mormor
• Bilförsäljning
• Middag som Per ska fixa
• Kanske Tarantinos nya film Deathproof
• Lite Facebookande
• En dusch snarast!

Försenat jubileum

Hade planerat att göra blogginlägg #100 till något alldeles extra men det kom lite andra saker emellan. Speciellt blev det i alla fall eftersom det kom att handla om min underbare lille Liam (Jag hade fel!). För tillfället ligger han och sprattlar vilt på en filt på golvet. Förutom det morrar han lite ibland och tittar storögt mot fönstret. Det skulle vara häftigt att få veta vad de ligger och tänker på...

Vad jag ville ha sagt med detta inlägg var helt enkelt: Jag har gjort 100 inlägg på min blog, tjoho! Eller vänta, det här är ju mycket större: Jag har gjort 107 inlägg på min blog, TJOHO!