Snön vräker ner, tiddilipom

Fast ska jag vara ärlig hann jag inte se själva snöfallet utan vaknade bara till en vit värld. Jag, Liam och hans nya overall har varit i lekparken tillsammans med Lotta, Nova och Neona. Nova lekte glatt medan Liam mest stod och iakttog det nya vita och kalla. Plötsligt var det inte kul längre och han grät som besatt. Att krypa ner i vagnen var inget som hjälpte, inte värma händerna heller. Eftersom vi skulle göra sällskap till Lotta tyckte hon att det skulle gå lite snabbare om även Nova satte sig i sin vagn. Självklart höll inte dottern med om denna fåniga idé och vi fick släpa och dra på två skrikande barn. En lugn och harmonisk avslutning på förmiddagen (och förmodligen inte den sista....)

I helgen var jag på 30-årskalas hos vännen Marie i Gävle. Det var som vanligt trevligt att återse gamla vänner och få strosa en stund bland välbekanta gator och torg. Jag är imponerad av att lyckas hålla mig vaken ända till fyra! Kan inte komma på sist jag "festade" så hårt! Jag hann även träffa A och Ks lilla kämpe Teo vilket var extra roligt. De har tillbringat hela sommaren på sjukhuset och fått en allt annat än lugn start på bebislivet. Härligt att se att alla mår bra efter omständigheterna. Hade all tid i världen att läsa under tågresorna, vilket jag passade på att njuta av. Sen var det skönt att komma hem till Per och gos-Liam som var extra kramvänlig mot sin mamma. 

Det där med kontroll är överskattat

Sedan Liam föddes har jag sakta men säkert fått minska ner på mitt kontrollbegär. Visst, jag mår fortfarande bäst när jag har ordning och reda runtomkring mig och jag på ett ungefär vet vad den närmsta tiden kommer att bjuda på. Livet med ett litet barn tvingar fram mer spontanitet och impulsiva lösningar. Framför allt slukar barnarbetet massor med tid och du hinner inte gå och grubbla och oroa dig i onödan, vilket är väldigt skönt. Men som sagt, lite koll på läget är ju ändå skönt att ha... Jag hade förberett mig på en höst där jobberbjudandena haglade tätt (nåja, ett eller två hade jag väl räknat med i alla fall), där träningen fick börja ge resultat och där vardagen skulle få börja kännas som vardag. Tiden från förra årets början fram till nu har varit en karusell av glädje, sorg, bebisar, dop, bröllop och roliga resor vilket har gjort att jag faktiskt längtat efter lite lugn, ro och härlig grå vardag. Men tji fick jag! Precis när jag trodde att jag uppnått lite kontroll över kaoset smög sig ett litet positivt gravidbesked in i våra liv och vände upp och ner på tillvaron. Pang bom, Liam blir storebror och vi ska få en underbar liten bebis igen! Jag är glad, inte-alls-särskilt-orolig-nu-när-chocken-släppt, förväntansfull och nyfiken. Jag släpper kontrollen och låter mig dras med på denna underbara resa igen!

Vilken bra start på dagen

• Liam vaknar (i vår säng av någon anledning) och morgongosar som start på dagen. Han brukar krypa fram och tillbaks mellan mig och Per och pussa på oss.
  
• Jag och Liam går ner på café Torgbrinken och äter frukost tillsammans.
  
• Handlar lite på Hemköp.
  
• Går till parken och plockar kottar och hoppar lite i vattenpölarna. Sen stannar vi och tittar på alla traktorer som håller till på vår gata. 
  
• Dags för Liam att sova lunch så vi kryper ner i soffan tillsammans och myser en stund.
  
• Jag lunchar och bloggar. Sen följer några timmars lek och mat innan det är dags för tågresa till Gävle. Då ska jag passa på att läsa min bok i lugn och ro, kanske sova en stund och lyssna på musik. 

Trevlig helg!

Ser fram emot

... att få skriva på alla papper så att vi kan flytta. (Och påbörja en tidskrävande renovering - härliga tider!)

... att en vacker dag få åka till Italien och pröva på mina språkkunskaper... och äta massa god mat.

... 30-årskalas i Gävle trots att jag vet att mitt besök inte är välkommet från vissa håll.

... snö, julmarknad och massa tända ljus. 

... att få krypa ner i sängen och läsa min bok!

Flyttfåglar

Att kompisen L flyttar hit innebär att vi äntligen blivit av med TV-bänken/skräpförvaringsmöbeln som stått inklämd i hallen alldeles för länge. Men framför allt betyder det att en väldigt kär och omtyckt vän kommer att finnas på nära avstånd. L är en person som är stark, målinriktad, uthållig och har ett enormt tålamod med människor - både i med och motgångar. Trots att hon inte fått sova en hel natt sedan... 2000-talets mitt (?) tar hon sig alltid tid att ringa, lyssna, ställa frågor, ge uppmuntran eller råd. Hon är även bra på att dela med sig av egna tankar och funderingar, både sånt som glädjer och bekymrar. Under åren vi känt varandra har det geografiska avståndet mellan oss varierat men vi har för det mesta bott i samma stad, ett tag som rumskompisar dessutom. De senaste åren har vi däremot bott på två orter alldeles för långt ifrån varandra. Trots att vi, med ansträngning från båda håll, kunnat träffas med jämna mellanrum har det varit jättetråkigt att inte få ses oftare. Särskilt med tanke på att våra barn hunnit växa och utvecklas så mycket mellan tillfällena. Att nu ha möjligheten att umgås, prata, hjälpa varann och dela på vardagens glädje och sorg känns hur kul som helst. Det är få förunnat att ha en sådan vän och jag tänker definitivt ta tillvara på det. Det är jättekul att du är här!

Om allt går enligt planen är även vi på väg att flytta. Till dyrare, ett våningsplan ner, men större - ljuva utrymme!

Aaaah-upplevelser

• fotmassage
  
• en bra bok + lugn och ro
  
• kladdkaka med grädde
  
• fika på PAUSE
  
• somna med Liam
  
• vakna utsövd
  

Igår var jag på min italienska kvällskurs - jättekul! Ciao!

IKEA och höststorm

Gårdagen tillbringade vi på IKEA tillsammans med Lotta, M och Neona. Liam fick hänga med ett tag innan mormor och morfar tog med honom till min moster. Han trotsade tröttheten och kilade omkring bland möbler och prylar och tyckte det hela var väldigt spännande. Men när han fått lunch och satt sig i bilen somnade han snällt. Vår shopping bestod av förvaringslådor vilket vi är i stort behov av då det börjar svämma över med urvuxna barnkläder. Jag vill flytta till något större!

Idag tog vi en promenad i höststormen. Hela familjen iklädda regn- och galonställ. Det gamla talesättet: "Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder" stämmer faktiskt ganska bra eftersom det trots allt är ganska skönt ute i höstrusket bara man slipper frysa och bli blöt. Men sen är det ganska skönt att krypa ner i soffan och dra en filt över sig...