2007 - de stora händelsernas år

Året som gått har varit en berg- och dalbana av glädje, sorg, spänning, saknad och ofattbar lycka. Den småtrista vardagen har förgyllts av både stora och små guldkorn och årets senare hälft har varit en resa jag aldrig kommer glömma.

Det nya året började med sedvanligt dagen-efter-illamående. Den här gången blev illamåendet mer bestående eftersom jag redan på årets andra dag fick beskedet att jag var gravid. Under samma vecka dog min älskade farmor. Glädje över det lilla livet som börjat växa i min mage blandades med saknad och sorg över att farmor inte fick vara med och träffa sitt efterlängtade barnbarns barn. Men lyckan över det lilla pyret har varit en stark drivkraft framåt och jag vet att både farmor och farfar finns med på vägen.

Våren rullade på med jobb, besök hos barnmorskan, hormonsvängningar, trötthet osv. Det var riktigt skönt när skolavslutningen äntligen kom och jag kunde lägga arbetet bakom mig. En stor lättnad dels eftersom jag inte trivdes så bra och dels för att jobbet som lärare stundtals kan vara väldigt påfrestande. Dessutom såg jag fram emot två månaders härlig ledighet innan det var dags för den stora prövningen...

Sommaren bjöd på semester på Fårö med nära och kära, besök hos vänner och släkt, en himla massa hemmapyssel inför bebisens ankomst, födelsedagar och grillfester, en liten gnutta värme och många sovmorgnar. Den växande magen ställde inte till med alltför stora besvär och det var en häftig upplevelse att känna sparkarna och kullerbyttorna därinne.

Den sjuttonde augusti bestämde en liten men pigg kille sig för att det var dags att se världen utanför mammas mage. Eftersom jag inte hade så mycket att säga till om var det bara att gilla läget och åka in till BB. Det var verkligen den största händelse jag varit med om att få se sin lilla bebis för första gången. Min första tid med Liam var relativt lugn och harmonisk eftersom amning och sovtider fungerade bra redan från start. Jag blev trots allt chockad över hur mycket tid en liten bebis krävde. Trots att både jag och Per hade fullt upp hela dagarna hann vi inte med någonting kändes det som. Precis när vi stod redo för att gå ut genom dörren kom Liam på att han var hungrig och det var bara att vända om och börja om från början... Men det var en supermysig tid för oss alla tre. Och samtidigt kändes det ganska skönt när Per började jobba och jag fick gå in i mammarollen på egen hand.

Från mitten av augusti och resten av året har dagarna kretsat kring Liam och allt han haft för sig. Vi har fått besök från familj, släkt, vänner och andra som velat dela vår glädje och vi har stolt visat upp vår fina lilla pojke. Jag är glad över att vi hann träffa min fina mormor så att hon fick se Liam innan hon dog i september. Än en gång blandades lyckan med sorg och saknad.

Under hösten har jag träffat mina mammakompisar och deras bebisar med jämna mellanrum, varit och hälsat på L och Nova, fikat hur mycket som helst och umgåtts mycket med mina vänner. Att vara mammaledig passar mig utmärkt och jag tycker varje dag är hur mysig som helst. Liam växer på alla möjliga sätt och har hunnit bli en mycket nyfiken, medveten och lättroad bebis. Han firade sin första jul tillsammans med mormor, morfar och morbror i Höglunda. Konstigt nog var de flesta julklapparna adresserade till den yngste medlemmen i familjen... Nyår firades tillsammans med vänner och var en ganska lugn tillställning vilket passade perfekt för mig. Jag känner inte att jag orkar som förr...

Det går inte att säga annat än att året har bjudit på det mesta. Jag har fått uppleva både stora och små händelser och känna både glädje och sorg under året som gått. Fast jag saknar både farmor och mormor otroligt mycket väger glädjen över Liam upp för allt tråkigt som hänt. Jag har träffat många nya människor som jag trivs väldigt bra med. Jag har besökt och fått besök av vänner som tyvärr bor långt borta i vanliga fall. Sammanfattningsvis har 2007 varit ett helt underbart år!

After Christmas

Jaha, då var de intensivaste juldagarna över. Det har ätits, promenerats och öppnats julklappar. Vi tillbringade julafton hos mamma och pappa och det hela blev en lugn tillställning. Överraskad och glad blev jag över den fina kameran mamma och pappa köpt till oss. Jag har även en ansiktsmassage och en manikyr att se fram emot - underbart! Liam tyckte att det var väldigt spännande med jul, särskilt alla röda dukar och gardiner och alla ljus som lyste. Att prassla med presentsnören var också mysigt. Det var kul att fira den första julen med sitt barn och jag antar att det bara kommer bli mer och mer roligt ju äldre han blir.

Mellandagarna kommer att bjuda på lite träffar med gamla bekanta och förhoppningsvis hinner vi planera vad vi ska göra på nyår. Samma visa varje år, alltså ingen planering. Men det brukar ordna upp sig i sista sekund och bli riktigt festligt!

Det var ju ett tag sen sist

Förlovningsdagen är passerad med råge. Med andra ord flyger dagarn iväg. Mitt lilla troll (Liam alltså) har fyllt månad, närmare bestämt fyra. För ganska precis en månad sen var vi och hälsade på L och Nova och det har hänt en del sen sist. Han är mycket mer iakttagande nu, vaken både oftare och längre på dagarna (så gott som hela tiden), lite större och mer kontaktsökande. Han flirtar vilt både med oss och med "främlingar" när han är på humör. Samtidigt har han så smått börjat protestera när andra än jag och Per lyfter upp honom och han inte är riktigt med på noterna. Själv tycker jag att jag har blivit ännu lugnare och tycker att det är superkul att Liam börjar visa ännu mer vad han är för slags person.

Julen närmar sig vilket alltid är lika mysigt. Ett stort bakslag är dock väderväxlingen som skedde igår. Från ljuvligt gnistrande vinterlandskap till blött slask. Men jag håller tummarna för ännu ett snabbt väderomslag innan tomten nalkas. (Jag och A-L såg honom för övrigt i Stugun igår!)

Ett kort inlägg för nu ska jag sova! Kram på er

För två år sedan...

kom det en nervös kille och knackade på min dörr i Gävle. Intet ont anande bjöd jag in honom fast jag redan från början märkte att det var något speciellt med den här visiten. Lite senare fick jag reda på orsaken till nervositeten. Med sig hade han nämligen två vackra ringar i vitt guld och en liten fråga som hörde till. Självklart svarade jag: JA! Det var mysigt och spännande och väldigt speciellt. Trodde i det ögonblicket aldrig att jag skulle vänja mig vid tyngden av ringen på mitt finger fast nu sitter den som en del av mig och det känns jättekonstigt när jag inte har den på mig. Dagen till ära har vi varit på Simon & Victor och ätit middag medan mor och far har varit hemma med Liam. Härligt med lyx i vardagen!

Gillar min ring utomordentligt, men det var en rolig idé med sin
partners fingeravtryck som gravyr.

After Julmarknad

Till skillnad från förra året traskade vi omkring i snö istället för lervälling på Jamtlis Julmarknad. Farfar Jan bjöd sina barn och barnbarn på inträde och mumsiga kolbullar. Personligen var jag helt slut redan innan vi gick in på marknaden och ännu tröttare efter trängsel, tunnbröd, ostar och glögg om vartannat. Men mysigt var det. Liam trivdes utmärkt i vagnen och var vaken en hel del till alla beskådares lycka. Och kusinerna Malte och Mathilda hjälpte gärna till att skjutsa på och se till att han hade det bra. Träffade på en hel del bekanta, både gamla och nya vilket alltid är trevligt. Tänkte ta en fika på stan men ändrade oss och gick hem istället och slängde ihop lite fika framför TV:n istället.

I veckan hade vi julbak tillsammans med fyra andra mammor och bebisar. Naiva som vi var trodde vi att det skulle vara hur enkelt som helst när vi var så många vuxna som kunde hjälpas åt. Vi trodde även att vi skulle sitta hela dagen och stoppa i oss av godsakerna. Vi träffades vid tolv. klockan fyra hann vi slänga i oss lite kaffe för första gången! Hjälp vilken hysterisk dag. Både mammor och bebisar tyckte det var skönt att komma hem efter en varm dag med saffransbullar, amning, kolakokning, blöjbyten, skrik och saffransbiscotti om vartannat. Pepparkaksdegen ligger fortfarande kvar i kylen och väntar på bättre tider. Om vi gör om samma sak nästa år kommer ambitionsnivån att sänkas drastiskt...

Fast det här var ju bara dumt

Jag erkänner! Insåg i samma ögonblick som fallet att det inte är smart att placera ett runt föremål på en köksbänk. Splash! Ägget och gravitationen i fullt samarbete. Ägget skulle användas till att griljera en julskinka. Lyckligtvis upptäckte jag ungefär i samma veva att skinkan var okokt. Det var alltså bara att ställa sig och koka den. Har dessutom rullat en hel plåt julköttbullar och handlat lite andra godsaker. Så nu är vi redo för första advent!

Vad Liam tycker om julen är svårt att avgöra...