Vilken himla tur

att jag kostade på mig ett regnställ i bra kvalitét. För gissa om det har blivit välanvänt de senaste dagarna? Svaret är naturligtvis ja. Vi hälsade på Lotta och småtjejerna i Stugun och hade förberett oss på en dag inomhus. Fast med två rastlösa barn är det nästan omöjligt att vistas inne en hel dag. Så det var bara att leta fram de mest vattentåliga kläder vi kunde hitta och bege oss ut istället. En fördel med små barn är att deras fascination över vatten gör att det inte krävs särskilt stor uppoffring och fantasi från oss vuxna. Vattnet i sig räcker gott och väl. Nova målade huset med "vattenfärg" och var nöjd och glad. Trots premiär för utomhusvatten och klumpiga kläder var Liam lyckligare än någonsin och spenderade största delen av tiden vid ett häftigt "vattenfall". När händerna väl var blöta slog han på stort och ställde sig på alla fyra och lät regnvattnet strila över huvudet på honom - hur kul som helst! Barnen avslutade med att äta rödvinbär direkt från buskarna innan vi gick in och drog av alla blöta kläder. Har man bra kläder är det faktiskt skönt att vara ute även i regn och rusk och att få se småttingarnas uppfinningsrikedom är riktigt roligt.

Grattis farmor

både på namnsdag och födelsedag. Om allt hade varit som förr skulle vi ha träffats hemma hos dig och blivit bjudna på både tårta och kakor i mängder. Och du skulle ha fått en färgglad halsduk och ett gott te inför hösten. Vi tänker på dig. Kram

Oväntat besök

Bröllop och ettårsyra har gjort att jag glömt att berätta om mitt finbesök från Gävle. Inte oanmält men däremot oväntat kom Marie och Maria och hälsade på eftersom de var ute på bilsemester i Norrland. Nu är det inte evigheter sen vi sågs men första gången de hälsar på sedan jag flyttade hit på riktigt. Och det är alltid roligt att få visa upp sitt hem och samtidigt umgås med personer man tycker mycket om. Vädret var ingen höjdare men eftersom vi är inbitna fikare gick det ingen nöd på oss. Lite lätt shopping och en lång fika på PAUSE planerade vi in och njöt i full drag av. På kvällen åt och drack vi gott på Simon & Viktor medan Liam var hemma med sin pappa.

Liam tyckte att det var jättekul med besök och all uppmärksamhet det medförde. (Han passade även på att spana lite i duschen på båda två...) Vi åkte till Rödön för en solig fika på Byhuset tillsammans med Marias kusin med familj. En promenad längs rågåkrarna för att köpa jordgubbar hanns oxå med innan de åkte vidare. Det var jättekul att träffas! Förmodligen hinner vi inte ses innan oktober då en viss M fyller mååånga år men jag tänker på er ofta. Kram!

Vilket kalas

Liams 1-årsdag startade med strålande sol och skön sensommarvärme, ungefär som för ett år sedan. Jag och Per klädde upp och anlände till Höglunda ganska precis på Liams födelsetid 11.46 och möttes av en pigg och glad liten kille. På morgonen hade han hjälpt morfar hissa flaggan vilket var en spännande upplevelse. Vi hann fixa och ordna med mat, dukning och tårta innan gästerna började dyka upp. Vilken uppslutning! Mostrar, fastrar, mor- och farföräldrar, gammelmormor, morbror och vänner trängdes om att få fira lille Liam. Han njöt av uppmärksamheten men övergick snabbt till att granska sina nya och spännande leksaker ivrigt uppassad av sina kusiner, Nova och Daniel. Jag trotsade mitt sockerintagsmotstånd och bjöd Liam på en bit hemgjord tårta med grädde och jordgubbar. Han måste har ärvt sin mors känsla för mat för, oj vad han tyckte det var gott. Han såg först lite skeptisk ut mot den märkliga maträtt vi dukat upp till honom men när han väl började smaka fylldes hans blick ren njutning. Vi vill tacka så mycket för alla fina presenter men framför allt att så många ville komma och vara med på vår stora dag. Ett extra tack till mamma, pappa, Peter och Maria för otroligt fin hjälp med kalaset. Tack!

Helt underbart

är väl de enda ord som kan göra gårdagen rättvisa. Bröllopet mellan världens bästa Annalena och Mattias var det vackraste jag varit med om och bjöd på så många lyckotårar och minst lika många skratt. Eftersom jag varit med en hel del bakom kulisserna och sett vilket enormt arbete och planering som ligger bakom var det skönt att se hur avslappnade och fullkomligt strålande av lycka brudparet var under dagen. Den varma solen hjälpte till att göra både brud, brudgum, sötaste näbbarna och gäster lite extra glada och gnistrande och hela dagen genomsyrades av... lugn... och lycka. Den efterföljande bröllopsfesten var härlig och den liksom vigseln väldigt avslappnad och enkel. Den fantastiskt duktige toastmastern Fredrik höll ihop hela kvällen och bjöd på sig själv samtidigt som han lyfte fram varje talare. Och talen var utöver det vanliga. Aldrig har jag varit med om att så många har så mycket gott att säga om två personer. Eftersom jag visste att jag inte skulle lyckas genomföra ett tal under gårdagen lät jag det vara men intstämmer till fullo i allt som sades. Det är alltid lättsamt att umgås med Annalena och Mattias, oavsett om det är vardag eller fest. De är båda generösa med tid och uppmärksamhet till sina vänner, massor med gott fika och de bjuder alltid på sig själva. Annalena är en sån vän som ALLTID ställer upp och finns på ens sida i vått och torrt, lycka och motgång... och när Liams mamma behöver uträtta något litet ärende. Jag är glad att fått vara med på hela resan och er stora dag. Framför allt är jag glad att få ha er som nära (i två bemärkelser) vänner .Som brudens bror sa i sitt tal: fortsätt vara precis som ni är för ni har redan receptet på ett lyckat äktenskap och liv tillsammans med varandra och oss runtomkring. Älskar er!

Vågar bara lägga ut en liten bild...

Hipp hipp hippad!

Efter den senaste veckan kan jag kallt konstatera att jag inte kommer till himlen. Jag har ljugit, undanhållit sanningen och bedragit en av mina bästa vänner. Inte bara en gång utan vid flera tillfällen. Det värsta av allt är ändå att jag har njutit så mycket av att få utsätta min kompis för detta.

Ja, möhippa har det varit, två gånger om. Förra lördagen smög sig ett gäng härliga tjejer/kvinnor/vänner/syster/mamma/svägerska hit till min lägenhet där vi (jag och Lotta) presenterade dagens schema och körde en presentation av oss själva och hur vi känner bruden. Strax därpå smög vi vidare till en blomsteraffär där vi intstruerat innehavaren att lura dit bruden genom att antyda att det blivit lite strul med brudbuketten. Den blivande bruden svalde betet med hull och hår men tog det säkra före det osäkra och smetade på lite mascara. Ifall att? När hon var som mest insnärjd i diskussion om brudbukettens utformande hoppade vi fram och överraskade henne! Därefter följde sedvanlig påklädning av bruden och eftersom vi tycker att hennes klädval är lite grått och trist hade vi letat fram en vacker blommig klänning i starka färger med volanger och allt - tjusigt värre.

På agendan stod trekamp vilket innebär att vi delades in i olika lag och begav oss av till första tävlingsgrenen - minigolf i Badhusparken. Östersund bjöd på isande vindar och en gråmulen himmel men humöret var på topp ändå och vi tog oss genom banan på lagom många slag. Vi hann även äta lunch på Yranstråket och vinna många fina priser på nöjesfältet innan vi marscherade hemåt för att tina upp. Det kalla vädret gjorde att de två första grenarna tog betydligt kortare tid än väntat vilket satte oss på prov. Men påhittiga som vi (jag och Lotta) är funderade vi snabbt ut en liten deltävling för att vi inte skulle sitta göralösa och för att utmana bruden lite extra. Inne i värmen hade bruden skrivit ihop ett antal kluriga frågor om sig själv för oss att svara på. Personligen är jag mycket missnöjd med mitt låga resultat och har försökt skylla på frågorna men insett att jag helt enkelt får vara lite mer uppmärksam i fortsättningen. (Så hädanefter ska jag skriva ner all information jag kommer över så att det inte kan vändas mot mig i framtiden...) Självklart kontrade vi med att sätta bruden på prov och låta henne svara på lite frågor om oss deltagare, räkna ut vår gemensamma ålder och "gissa vem som tagit med vilket föremål och varför." Dagen avslutades med kräftskiva, massa prat och lite skvaller. Ni vet, som det brukar vara när ett gäng tjejer träffas.

Min lögnaktiga karriär fortsatte idag när jag fick ringa hit den stackars bruden eftersom jag var tvungen att springa ner på apoteket men hade Liam sovande i vagnen på balkongen. Omtänksam som hon är skyndade hon sig hit för att hålla ett vakande öga på den sovande pojken. Vad hon inte visste var att vagnen var tom och att en syster och en barndomsvän stod gömda i sovrummet. Ha, idag var hon inte alls beredd! Vi har haft en jättemysig dag där vi målat ägg, varit positiva mot varann, ätit gott och sjungit lite. Underbart med så härliga vänner!

Annalena, hoppas du kommer kunna lita på mig nån gång i framtiden. Puss!

Sara löper

Endorfinerna flödar. Idag har jag gjort min första joggingtur på... länge. Definitivt den första efter förlossningen. Och det kändes bra, superbra! Första motståndet är övervunnet så nu är det bara att fortsätta. En rolig upptäckt jag gjorde var att min sportbehå knakade när jag skulle ta på mig, ett säkert tecken på att det var alldeles för länge sen den användes, ha ha! När jag väl satt igång med löpningen kände jag att min envisa karaktär var ett stort plus eftersom den förnuftiga men lata hjärnan sände ut "lägg dig ner och dö istället"-signaler till mig. Så utan att stanna en enda gång tog jag mig i mål. Jag är så stolt!

Balsam för själen (eller "Semester del 2: Västerbotten/Ångermanland)

Vi har varit i Malå på släktträff och träffat fastrar, kusiner, tremänningar och fyrmänningar till både mig och Liam. Jag tycker alltid att det är kul att spendera tid med mina släktingar men har faktiskt njutit mest av själva landskapet. Det finns ett självklart lugn över den norra delen av Sverige. Både skog, mark och människa andas någon slags stillhet som verkar vara medfödd och har så varit i generation efter generation. Kanske är det de långa avstånden, de stora skogarna eller de vida vyerna som gör att människorna här har möjlighet att hinna tänka och reflektera över sin tillvaro utan att bli störda av en explosion av intryck. För den sakens skull menar jag inte att denna landsdel saknar intryck, snarare tvärtom. Man blir översköljd av vackra naturbilder, dofter av fjäll och sjö och framför allt ljudet av naturen. Till skillnad från alla ljud- doft och synintryck en storstad bjuder på ger den norrländska dig intrycken i ett tempo där sinnena hinner förstå vad de registrerar vilket är en väldigt rogivande upplevelse. Kanske är det på grund av naturens stillhet som norrlänningar upplevs som väldigt lugna... på gränsen till tröga? Jag har flera gånger irriterat mig över och stressat upp mig över hur lång tid det ska ta en "norrlänning"att svara på en enkel fråga men under denna resa kändes det precis tvärtom. Vad skönt att allt inte bara är ja, nej, hit eller dit utan istället lite svävande, "vi-får-se-vad-som-händer-låt-oss-känna-efter-lite-först ." Jag vet att jag oftast föredrar raka svar och ganska strikt organisering men kunde inte låta bli att bli överförtjust i:
- Kan vi hänga upp piltavlan på garagedörren?
- Int´gärna.
Som jag tidigare nämnt gillar jag både orörd natur och storstadsvimmel och känner att jag bosatt mig på ett utmärkt ställe där lite av båda delarna erbjuds. Men ska jag vara ärlig är det i skogen eller på fjället jag verkligen känner att jag mår bra och därför har jag njutit av vår resa - livskvalitet.