Dagens tips

Hittade ett utdrag ur en vett-och-etikettbok från 1957 (Hur man uppträder korrekt - En bok om moderna sällskapsformer) med ovärdelig råd jag måste dela med mig av. Dessa gäller i första hand om du är ute och promenerar, i exempelvis staden.

• Spotta aldrig på gatan (utan i näsduken).
  
• Vänd er inte om.
  
• Starrbliga inte på passerande. (Personlig favorit!)
  
• Skratta inte högt och fnittra inte.
  
• Bär inte skidor eller andra skrymmande föremål när ni går på trottoaren, utan gå ut på gatan närmast gångbanan. 
  

Pers mamma har en bok från tidigt 1900-tal som talar om hur man sköter hemmet, barnuppfödning (!) och personlig omvårdnad. Ett avsnitt handlar om vikten av god hårhygien och att det är viktigt att tvätta håret en gång i månaden... Hu!

Nu har ni lite att tänka på! Och jag avslutar med lite bilder.

                              

                                      Höstallvarlig

                                  

                        

                                Ganska gulligt, va?

Äntligen!

Äntligen har febern släppt och min sons ögon har återfått sin glans. Ush, vad jobbigt det är när små barn är sjuka. Liam har varit riktigt hängig i nästan en vecka med en febertopp natten mot lördag. Middagsbjudning och Åre höstmarknad-besök gick i stöpet eftersom vi stannade hemma och pysslade om lilla sjuklingen istället. Min son har tappert försökt roa sig på dagarna men snabbt blivit trött och grinig och krypit upp i famnen för att vila. När vi träffade Nova i helgen undrade hon om Liam var ledsen? Även hon såg att han inte var som han brukar vara i vanliga fall - sötnos. Mat har inte alls varit intressant så vi har varit glada för varje liten tugga eller liten fruktbit han lyckats peta i sig. Lyckligtvis har han ätit välling och druckit ordentligt med vatten men det syns att han tappat lite hull. I natt vaknade han alldeles svettig men feberfri och det har hållt i sig hittills. Det tydligaste tecknet på förbättring är att han är klarögd och rosig om kinderna igen!

Grattis!

Johan, Fia och Molly som fått en liten Hedda som dotter/syster. Gud vad spännande med ännu en liten! Fia verkar vara lika duktig som mig på att gissa pojke-eller-flicka... Det viktigaste är ju såklart att det blir en frisk och välmående bebis!

Höst i fjällen

Men vilken härlig helg jag har haft! Jag och mamma åkte till husvagnen i Östra Vålådalen alldeles själva. Make, pojkvän och son fick stanna hemma och roa sig själva. Vi tog en tur upp på Ottfjället och fick njuta av sprakande höstfärger och underbara vyer samtidigt som solen passade på att värma oss då och då. Vandringen var lätt så fort vi lämnat träd och snår bakom oss och ni som varit i fjällen vet hur rogivande det är att få vistas i denna natur - underbart! Efter nedfärden slocknade vi i varsin säng och kunde vila med gott samvete. Sedan var det bara att laga en god middag med tillhörande efterrätt och slå oss ned i soffan med varsin stickning. Mer lugn och ro får man leta efter. Under söndagen strålade solen från en molnfri himmel så vi tog en promenad längs Nulltjärn där vattnet låg helt spegelblankt och passade på att insupa så mycket fjälluft som möjligt. Innan vi åkte hem åt vi lunch på Vålågården och besökte Naturum. För mig var det ett otroligt skönt och välbehövligt avbrott i vardagen och jag känner att jag samlat nya krafter.

Idag har jag varit på arbetsintervju för en förskola i stan. Jag hoppas få en deltidstjänst så att jag och Per kan kombinera jobb och föräldraledighet året ut. Jag håller tummarna tills jag får besked.

En sista fundering är hur denna fågel kommer in i sin holk med tanke på att:

• holkarna brukar sitta en bit upp på trädet
  
• fågeln har simfötter
• det inte finns någon "sittpinne" utanför öppningen        

• 
  

Kunde inte låta bli

Fem saker i min frys:

• Nybakade havrebullar
• Isbitar
• Lax
• Brysselkål
• Lingon

Fem saker i min garderob:

• Kläder
• Skor
• Yogamatta
• Cyklop och snorkel
• Ryggsäckar

Fem saker i min bil:

• Tiger
• Stövlar
• Alldeles för långt avstånd till pedalerna
• En barnpool
• Vägkarta

Fem saker i min handväska:

• Hörlurar
• Cashewnötter (som är för gamla)
• Läppglans
• Gamla kvitton
• En stackars halstablett

Liam går!

Ja, Liam har börjat gå! Världens finaste kille tyckte att det var dags för en ny utmaning och bestämde sig i söndags för att släppa taget om mamma, pappa och diverse möbler. Han tog en promenad till köket, vände och fortsatte till sovrummet för att till sist återvända till vardagsrummet och leka med sina klossar. Sedan dess har promenaderna bara ökat i både distans och antal. Han håller balansen genom att hålla upp armarna och knipa ihop händerna så det ser ut som att han bär omkring på ett osynligt dragspel. Det sötaste är självklart det breda och mycket stolta leendet. Hans mamma är lika stolt fast lite ovan att inte ha någon att hålla i handen. 

Envis som synden

Jag tackar verkligen mitt tjuriga psyke för annars hade jag aldrig lyckats genomföra gårdagens löptur. Redan efter hundra meter började kroppen protestera lite lätt i form av tunga ben och högt flåsande. Inte så lovande med tanke på att jag knappt börjat röra på mig. Men med James Hetfield sjungande i lurarna och målmedvetenheten påslagen gick det på något vis. Fast sista biten fick jag rycka ur hörlurarna och enbart koncentrera mig på löpningen. Åh, vad skönt det var när jag kom hem! 

Aldrig tidigare har det tagit så lång tid att läsa ut en bok. Fast aldrig tidigare har jag heller läst en bok som jag blivit så berörd och inspirerad av. Den heter Eat, Pray, Love (Lyckan, kärleken och meningen med livet) och är skriven av amerikanskan Elizabeth Gilbert. Boken beskriver hennes år på resande fot i länderna Italien, Indien och Indonesien i ett försök att hitta njutning, andlighet och balans i sitt liv. Det har varit upplyftande att följa en människas väg från gränsen till djup depression, skilsmässa och obalans till lycka och harmoni och allt med hjälp av tro på sig själv och sina förmågor och ett jäkla tålamod. Favoritpassagen är när hon tillsammans med en svenska hon studerar med åkt till Neapel i njutningarnas Italien för att uppleva den absolut godaste pizzan i hela världen - mmm. Så om ni vill uppleva lite ljus i höstmörket är detta ett riktigt bra boktips. Oprah uttalade sig så här: "En knockout, fylld av visioner". Snälla, läs den och köp den sen till alla dina vänner. Jag köpte tre på en gång =) 

Jag förstår faktiskt inte

varför det är så kontroversiellt att inte vilja ge sitt lilla barn glass, godis eller kakor. Oavsett om det är familj, vänner eller ytligt bekanta är det ALLTID någon som måste ifrågasätta eller ge en spydig kommentar. Och det bästa argumentet verkar vara: varför ska man inte ge sina barn glass och godis? Stackars Liam sitter helnöjd och äter sin frukt, ett gott kex eller ibland en bit bulle men ändå måste någon "förbarma" sig över honom och fråga om han inte borde få smaka lite glass eller kakor. Vad är det som väcker det här beteendet hos folk?

Ja, ja nog tjatat om det. Förresten tänker jag inte kämpa för att mina barn ska undvika onyttigheter i all framtid. Jag tycker bara att de kan få vara stora och medvetna nog att själva välja om de vill smaka eller inte. För övrigt är jag oerhört less på att inte veta hur länge jag ska vara hemma och om jag kommer hitta något jobb att trivas med. Att Per är mitt uppe i ett stressande projekt och jobbar över mycket gör inte saken bättre så jag känner mig lagom höstdeppig. Men hösten är även vacker och det brukar jag ta tillvara på när jag och Liam är ute på våra dagliga äventyr. Liam tycker att de färggranna höstlöven är mycket spännande och brukar bära omkring på dem eller samla vagnen full. 

Extra, extra!

Sina barn tycker man ju alltid om. Men ibland är de helt enkelt lite mer älskvärda. Som när Liam vid frukosten tog en liten ostbit, höll den mot örat och sa: Hadda. (För er som inte behärskar bebisspråk betydde det att han lekte att ostbiten var en telefon som han sa hallå i). Älskade, älskade lilla vän.

10 senaste

1. Liam skrek och var ledsen i över två timmar igår.

2. Jag är lite trött på att vara hemma.

3. Jag har bränt mig (igen) på strykjärnet och har ett fuuult brännmärke på handen.

4. Jag är helnöjd med mina nya gardiner.

5. Bananochhallon-smoothie är mums!

6. Kan inte CSI börja snart igen?

7. Jag vill ha en större lägenhet... och ett jobb.

8. Rachael Ray är en ganska usel talkshow, men god mat lagar hon i alla fall.

9. Oprah däremot - världsbäst!

10. Ge mig en dag där jag kan ligga i sängen och läsa hela dagen!

Orkar inte skriva

Så ni får titta på lite bilder istället.

Lika som bär?

Eller förresten, måste återge ett samtal jag hade på mataffären här om dagen där jag var tillsammans med Liam:

Dam: Ska han inte få åka i "bilen" istället? 

Jag: Han går nog hellre med mig.

Dam: Men han är ju så liten.

Jag: Mmm, fast gå är det roligaste han vet just nu.

Dam: Ja, han är ju i den åldern.

Jag: Jag bär ju honom om han blir trött.

Dam: Men det är ju så långt att gå.

Allvarligt, trodde hon att jag släpade omkring honom mot hans vilja. Han sken som en sol och knatade glatt på, dumma tant!

Betraktelser under löptur

Detta tänkte jag egentligen under gårdagens löptur men var då alldeles för trött för att skriva ned det. Idag hade jag dessutom sällskap av Annalena vilket gjorde det hela mycket roligare.

• vad skönt med musik som gör att man tänker mer på sång än smärtande muskler och flåsande lungor.
• vad stolt jag är över mig själv som kan vara nöjd över min prestation bestående av två kilometers löpning. Hade det varit för några år sedan hade jag lagt mer energi på att tycka att jag borde sprungit längre... eller oftare... eller snabbare. Nä, slut på självplågeri och start för positivt och uppmuntrande tänk!
• vad högt jag flåsar! Upptäckte det när jag drog ur hörlurarna och blev chockad över det högljudda väsandet.
• vad skönt att få rensa bort lite negativa tankar och istället fyllas av lugn och välbehag. (Detta kommer dock EFTER löpturen).