Dumt envis eller bara dum?

Detta är en fråga jag lär komma tillbaks till genom hela livet. För man kan ju verkligen undra om det handlar om envishet eller dumhet när man får för sig att gå och storhandla med en redan välfylld barnvagn, i snöstorm och med vetskapen om att det är uppförsbacke hela vägen hem. Eftersom jag har svårt att erkänna ren dumhet kanske jag kan sträcka mig till att vara naiv. Fast det stämmer inte riktigt heller eftersom jag var väl medveten om vad jag gav mig in på. (Har alltså utsatt mig för detta tidigare...) Alltså återstår envishet. Och det är något jag kan skriva under på att jag är! Det är sällan eller aldrig jag inte avslutar något jag påbörjat oavsett hur mycket ansträngning (eller svett och svordomar) situationen kräver.

Under min svettiga promenad hem i snöyran kom jag att tänka på en excentisk gubbe jag träffade på tåget härom veckan. Ni vet, en sån som är uppriktigt intresserad av människan och alla henner företeelser. Han tyckte att Liam var ett vackert barn med stark karaktär. Ännu mer intresserad blev han när han fick reda på att han var född i Lejonets tecken och att jag och Per är Oxe och Skorpion. -Oj vilken dynamisk familj! Tre starka viljor och alla tre lika envisa och övertygade om att de har rätt. Ni kommer få ett händelserikt liv! Jag som tycker det är tillräckligt spännande som det är med mina och Pers "sammandrabbningar". Jag undrar hur det kommer gå när Liam kommer i trotsåldern? Gissar att min envishet kommer att sättas på prov då.

God natt!

Ska bara skriva klart det här inlägget och ta en dusch först. Hade en besvärlig natt. Liam sov oroligt i natt eftersom han inte fick lägga sig i tid. Hans mamma och pappa tog med honom till vänner på besök. När han vaknade vid ett trodde jag att jag skulle kunna vagga honom till sömns igen men det blev bara värre. När jag lyfte upp honom upptäckte jag att blöjan läckt och att han var alldeles blöt och kall. Katastrofen var då ett faktum och Liams annars blygsamma klagolåt nådde oanade höjder. Den stress ett skrikande barn medför gör det inte lättare att nyvaken byta blöja och pyjamas i halvmörkret. När han sen fick krypa ner hos mig (eftersom jag inte orkade bädda om vaggan) var allt frid och fröjd igen. Det är väldigt mysigt att somna med sin bebis. Men på morgonen märker man att man legat på helspänn (för att inte råka skada honom) eftersom man är stel i hela kroppen. Som tur var visade vintern sin bästa sida idag med strålande sol och vita vyer. Vi tog en lång promenad och hade det bra trots tröttheten. Kikade in hos min sjuka kompis och fick en trevlig pratstund.

I helgen firade vi Per i dagarna två. Det var tårta, bullar, chips och snittar om vartannat. Och Liam han var så här snygg!

Nu är vi hemma igen

... efter en trevlig vecka på resande fot. Började förra onsdagen med flygresa till Arlanda. Liam var på strålande humör och satt och snackade med mig under flygturen. Själv blev jag lite nervös när piloten visade sig heta Robert Gustavsson. Liam gillade inte när han pratade i högtalarna heller utan gnydde till och så väldigt bekymrat på mig. Annars var det inga som helst problem att flyga själv med bebis. Tackade dock mig själv för att jag lärt mig packa sparsamt när jag stod vid bagagebandet med en bebis i sele, ryggsäck på ryggen och en vagn plus resväska att roffa åt mig. Kände mig som en luffare när jag samlat ihop alla mina saker!

Några timmar senare anlände vi till ett snöigt Västerhaninge där L och Nova kom och mötte oss. Nova var tyvärr hängig redan när vi anlände, något som bara blev värre och senare visade sig vara öroninflammation, usch! Tur i oturen att Liam har varit på ett väldigt bra humör och nöjd med att i lugn och ro studera sin omgivning så att jag kunnat hjälpa till litegrann i alla fall. Trots sjukdom har vi kommit ut på härliga promenader med långa samtal och för barnens del sköna sovstunder i vagnarna. Både jag och vagnen har visat sig vara terränganpassade vilket var tur när L fick välja väg! Liam och Nova har påbörjat en relation som från Liams sida är ganska passiv och för Nova väldigt omhändertagande. Kul att se vad som händer framöver. Jättehärligt att träffa en kär vän för en längre stund och verkligen umgås och prata av sig. (För några dagar i alla fall...)

Hann även in till storstan en sväng för fika och träff med Andreas och Charlott - jättekul! På hemresedagen stämde jag träff med min kusin Anette så att hon fick träffa min fina bebis, och mig också såklart. Och på kvällen blev det fika med Marie, Anna och Fia i Gävle. Tack för de fina presenterna! Hann även förbi på en oanmäld visit på mitt gamla jobb vilket alltid är lika roligt. Resan avslutades med tåg hem igen. Liam höll sig vaken hela vägen och låg och sprattlade bredvid mig och gav mig solskensleenden varje gång jag tittade på honom. Befarar att han fått mersmak för detta vilket innebär att jag kommer få oroa mig i framtiden när han reser runt i världen!

Det har varit en rolig utmaning att vara ute och resa med Liam och skönt att känna att man klarar av det. Det har varit ännu roligare att träffa alla nära och kära. Det har varit trevligt att äta massa god mat och gott fika. Det var skönt att komma hem och träffa Per igår!

Flygtur

Om exakt tolv timmar är det meningen att jag och Liam ska lyfta från Åre-Östersunds flygplats (fånigt med namnet förresten). Se fram emot en trevlig resa och hoppas att "snökaoset" lagt sig tills vi kommer ner. Vi hörs!

Till alla pappor

Pappor är bra att ha. De lyssnar och kommer med goda råd. De står på din sida när resten av världen är emot dig. De brukar förvandlas till tomtar vid jul. De har svårt att säga nej när du veeerkligen behöver en snygg tröja eller liknande. Ibland kan de vara lite tjuriga och tro att de alltid har rätt men det kan man leva med.

Idag har vi firat en massa pappor. Min pappa, Pers pappa och Liams pappa. Stoltast idag var nog Per som firade sin första farsdag. Vi hade en mysig dag med frukost tillsammans, fika hos pappa Jan/farfar och middag med mamma/mormor, pappa/morfar och Peter/morbror. Liam kom på den brillianta idén att göra några fina kort och ge bort till sin pappa. Så här såg de ut:

Idag och en vecka bakåt

Idag var vi på sjukhuset med Liam för undersökning. Allt gick bra men det är alltid läskigt när det gäller ett litet barn. Det är så svårt att förklara att man måste ligga stilla och låta de konstiga grönklädda monstren sticka och klämma på en.

Igår hade vi en mysig hemmadag alla tre eftersom Per var sjuk. På kvällen var det fika hos P och Lili med Roomservice i bakgrunden.

I tisdags var jag och A-L på promenad.

I måndags var det mammaträff med lunch och sångstund på öppna förskolan.

I söndags avslutade vi fjällhelgen med utsökt middag på Vålågården.

I lördags tog Liam sömnrekord och sov över sju timmar i sträck! Jag och mamma var på långpromenad och testade vad vagnen gick för på vinterväglag.

I fredags åkte vi till Vålågården där mamma och pappa bjöd på middag i husvagnen. Höjdpunkten var när mamma/mormor skulle byta blöja och fick en chock!

Förra torsdagen... eh... Äh, solen sken nog i alla fall!

Och nu är jag så trött så jag ska gå och lägga mig. Ska bara kolla Facebook först

Ett liv av roller

När vi i helgen var på kalas började Pers mamma och hennes syster diskutera hur roligt det var att vara moster. Pers syster instämde och tyckte att det var jättespännande att ha blivit faster. Jaha, tänkte jag. Stackars mig, jag är ju ingenting. Fast vid närmare eftertanke kom jag på ganska många roller och titlar som jag innehar.

Jag är någons dotter och syster. Jag har även varit barnbarn och barnbarns barn. Förutom detta är jag kusin, tremänning, brorsdotter och systerdotter. Nu för tiden är jag även mamma, snacka om huvudroll i någons liv! Jag är någons partner, sambo och livskamrat. Jag är vän till många (i dubbel bemärkelse). Jag är lärare och när jag inte är mammaledig är jag även arbetskamrat till en hel del människor. Jag har varit student vilket även innebär att jag är före detta elev till många och gammal klasskamrat till ännu fler. Jag är någras före detta flickvän och andras granne. Jag är dykare, resenär ibland och lyckligtvis sällan patient. Desto oftare är jag kund hos olika företag och även skattebetalare och bilägare. I framtiden hoppas jag att jag får vara en glad och frisk pensionär med många minnen att se tillbaks på och förhoppningsvis även sävrmor, farmor och mormor.

Moster kommer jag aldrig bli (visserligen presenterade Peter sig som min syster för Pers mamma, så vem vet?) men efter att ha räknat efter har jag ganska många andra roller att agera i.