Sparken

Har under de senaste veckorna gått omkring med fjärilsfladder i magen. I "graviditetshandböckerna" brukar de tidiga fosterrörelserna beskrivas just som detta. Från början är det svårt att skilja på vanligt magbubbel och bebiskullerbyttor. För några dagar sen var det dock ingen tvekan om saken. Hade haft en lång och arbetssam dag och skulle varva ner med hjälp av ett varmt bad. När jag ligger där med vattnet forsande och försöker förbereda mig för avslappning sparkar det till! Inga mesiga tåfjuttar utan ordentliga sparkar som får magen att hoppa. Wow! Vad häftigt tyckte jag och bara njöt av skådespelet. Passade på att sjunka ner en bit i det sköna vattnet och fick snabbt reda på orsaken till det vilda sparkandet. I vattnet lät det ungefär som ett flyganfall. Inte för att jag nånsin upplevt ett flyganfall, men jag kan tänka mig att det kan låta både högljutt och hotfullt. Min stackars bebis sparkade förmodligen inte av glädje utan i ren panik. Med en stor dos dåligt samvete skruvade jag snabbt av vattnet och försökte så gott det gick ge lite tröst och trygghet genom att klappa om magen och prata lugnande. Det verkade hjälpa eftersom rörelserna lugnade ner sig. Jag tror att vi båda njöt lika mycket av badet innan det var färdigt. Det är inte lätt att i alla situationer tänka på att man faktiskt inte är ensam...

Tårar

Många tårar har fällts denna vecka. Vet inte riktigt varför men jag har varit oerhört känslig och lättrörd den senaste tid som gått. Och det verkar som att kroppen har ett behov av att få uppleva och hantera dessa känslor eftersom jag nästan tvångsmässigt sökt upp händelser och situationer som triggar hjärnans emotionella centra. Var in och läste en kompis kompis blogg om sin nyfödda dotter med allvarligt hjärtfel. Sen följde jag en länk till en hemsida om ofrivillig barnlöshet och blev sittande i djupa funderingar. När jag slog på TV:n visades Extreme Home Makeover, där det alltid är en snyfthistoria att ryckas med av. Har även lyckats leta upp de tidningsartiklar som handlar om sorg eller glädje och låtit tårkanalerna få visa vad de går för. Ett par dagar var det faktiskt lite synd om mig på riktigt - jag fick magsjuka. Då vill man bara gråta och ropa på mamma oavsett om man nyss skrapat hem en högvinst på Triss (OBS! Detta är inget jag har gjort). Eftersom jag var helt uttorkad av kräkpendlandet mellan toaletten och sängen kändes det som väldigt dålig tajming att spilla massa vätska i form av tårar. Det fanns dock inte så mycket att göra åt saken. Det var bara att fylla på med sockerdricka och fruktsoppa så gott det gick.
Var till farmor och farfars grav för första gången efter begravningen. Det såg lite grått och trist ut efter vinterns härjningar så jag satte dit en vårblomma och en liten bild på deras blivande barnbarnsbarn. Jag vet ju att de kommer att finnas med oss.

After påsk

En gång för längesen var det en person vid namn Jesus som hängdes upp på ett kors. Folk har till minne av denna händelse stannat upp en gång per år för att ta del av hans lidande och död. Denne kille var dock lite speciell och gick och återuppstod efter ett par dagar så mitt i sorgen blev det plötsligt fest och glädje! På olika sätt firas denna högtid över stora delar av världen än i dag eftersom traditioner har en tendens att vara svårdödliga.

För mig och mina närmsta är påsken mest förknippat med långhelg, smaskig plockmat, lite godis och tulpaner. Hade tänkt åka till fjälls och åka skoter, fiska och steka kolbullar men planerna blåste bort kan man säga. Det stormade ordentligt så lusten att sitta på en oskyddad fjällsjö försvann lika fort som en plastpåse i vinden. Vi ordnade knytkalas a lá påsk på Frösön istället. Min mumsiga chokladtårta gjorde succé och blev anledningen till en lång och blåsig promenad på påskdagen.

Det har varit mycket bebisar här i stan och hälsat på. Högtider och långhelger brukar locka hem långväga gäster. L och Nova har varit här en längre tid men vi har inte setts på ett tag eftersom de varit i fjällen. Igår och idag var vi ute och promenerade och pratade om allt mellan himmel och jord. Har även träffat lilla Molly som blev en månad idag. Hon var så liten! Tänk att det är en sån man går och bär på. Det känns lite overkligt ibland måste jag erkänna.

Jag tänkte fortsätta njuta av ledigheten några dagar till medan ni andra återvänder till jobb och ansvar. Känns än en gång som jag gjort rätt yrkesval...

Caught on tape

Sov väldigt dåligt natten till igår. Vaknade lätt uppstressad vid flera tillfällen och hade stora svårigheter att somna om. Efter en stressig arbetsdag var det dags! Ultraljud. Att dagens samhälle är väldigt effektiviserat är något som märks dagligen och det är svårt att inte dras med i karusellen. Anmälde oss i receptionen. Sa att jag inte hade något patientkort eftersom jag nyligen flyttat hit. Några knapptryckningar senare kunde jag hämta ut ett pinfärskt kort i receptionen och sätta mig att vänta. I "inbjudan" stod det att man skulle dricka rikligt med vatten innan undersökningen och undvika att gå på toaletten. Mmm, vad skönt! Jag blir ju kissnödig en kvart efter vätskeintag i vanliga fall. Skruvandes på mig kändes den relativt korta väntetiden lång. Det blev inte bättre av att Per skulle vara sympatinödig men ändrade sig i sista sekund. Vi ropades i alla fall in efter en stund. -Första barnet? Ja. -Något ni undrar över? Nä, inte precis.

Ok, bara att lägga sig och blotta magen och försöka andas ut lite jobbstress på väg ner mot britsen. På med klägg och pang bom så visas en lite suddig bild på en liten TV-skärm. Precis då inträdde lugnet. Allt runtomkring försvann bort i en suddig dimma och både jag och Per satt/låg som två förundrade fån. Det var ju så tydligt. En liten person i full aktivitet. Armar och ben som vinkades och fäktandes utforskade omgivningarna. Ett hjärta som slog stadigt. Fingrar, tår, ögon näsa mun... Helt fulländad. Jag tror inte nån av oss tog blicken från skärmen många sekunder. Bara för att titta på varann lite snabbt och försäkra sig om att det inte bara var en märklig dröm. Trots att jag vetat om graviditetn länge har det ändå nått en ny fas. Nu finns det bevis på att det faktiskt är något som växer inom mig. Det finns en förklaring till varför min mage börjat puta och varför jag är hungrig hela tiden. Varför jag har varit så grymt trött under ett par månader och (förmodligen) varför jag för första gången på 13 år varit sugen på Coca Cola.

Jag är ganska lugn och sansad i de flesta situationen men detta var en upplevelse utöver det vanliga. Om bebisen håller tidsplanen är ankomsten beräknad till den 2:a september. Fast om han/hon är lika tidsomptimistisk som sina föräldrar får vi nog räkna med en smärre försening. Hur som helst så är du varmt välkommen!

På dammiga bilvägar...

...åkte jag och P upp till Vålådalen igår. Mor, far och glad hund satt redo med skotrar och pimpelspön och väntade på oss. När pappa är med går det sällan fort. Så skoterturen upp till Kölsjön gick i lugnt tempo. Eftersom vi inte hade nån aning om vart vi skulle kändes det säkrast att snällt ligga bakom och puttra på. Solen strålade ikapp med lätt isande vindar. Fisken lös med sin frånvaro. Det var bara mamma som hade lite påhälsning av någon/något som bet av både drag och lina. Sitt tempo till trots är pappa väldigt kvick att köpa på sig "bra-att-ha-prylar". Därför behöver de en liten kälke bara för att få med sig alla utflyktstillbehör. Jag brukar bli smått galen på alla prylar som dräller i alla utrymmen hemma. När det väl är fikadags på fjället är det visserligen mycket trevligt med minikamin, renfällar, stekpanna, mackjärn, hamburgerjärn och kaffepanna. Och eftersom vi inte hade nån fiskelycka och vädret var betydligt kallare än vad mina kläder tillät var det skönt att fördriva tiden med att äta.
Jag impulsköpte ett billigt längdskidspaket häromdan och kände att jag var tvungen att inviga det i helgen. Jag och mamma drog iväg på en liten runda efter skoterturen. Vet inte vad jag ska skylla på mest. Skidorna, stavarna, det isiga underlaget eller brist på teknik. Det var både jävligt och livsfarligt! Tur att jag redan insett att jag aldrig kommer att åka Vasaloppet. Summan av kardemumman blev ett lätt skadat långfinger, fnasiga läppar, en snygg solbränna och skönt mör kropp. Jösses vad jag sov inatt!