Upp och ner...

Har en ensam förmiddag framför mig. Hittills har jag haft en hel del att göra med målning och uppackning av saker. Men eftersom jag är av en väldigt effektiv natur brukar sådana saker bli gjorda på kort tid. Så nu sitter jag här och känner mig lite ensam. P är på jobbet och med tanke på att han inte är världens snabbaste att kliva upp betyder det att han inte kommer hem förrän ganska sent ikväll.

Nej, förresten! Min kompis L är ju här i stan. Vi får gå och shoppa och fika om ett tag. Ja, ja då känns det bättre.

Annars är det faktiskt lite långtråkigt att vara ledig när alla andra jobbar. För nu har jag läst så att det räcker. Hemmapysslet ska vi ta hand om i helgen så att båda får vara med. Att gå på stan är ingen bra idé. Jag har en tendens att trösthandla när jag känner mig lite nere.

Dessutom är det farligt på stan... P´s förra tjej går lös där. Hon är inte sprudlande lycklig över att vi är tillsammans vilket man kan förstå. Att hon sedan tycker att allt är mitt fel är något som får stå för henne. Jag har full förståelse över att jag inte är hennes favoritperson men det känns ändå inte bra att vara såå illa omtyckt av någon. Dessutom är hennes vänner uppe och hälsar på... och dom är stora!

Vi var ute och sprang igår. Jag är ju en ganska van löpare i vanliga fall. Igår var det ett ovanligt fall. Det var längesen jag sprang sist, det var varmt, vi hade ätit blodpudding till middag. Ingen bra kombination. Och när vi precis hade kommit igång kom P på att han glömt nycklarna hos sin far. Så det var bara att vända och springa uppför igen. Kul!

Ikväll blir det grillning och vin om vädret håller i sig. Ska bara genomlida ett par ensamma timmar innan det blir stadsvandring och Barbamamma-jakt!

Trevlig helg!

Pyssel, pyssel...

Jaha, då börjar jag sakta men säkert vänja mig vid mitt nya hem och mina nya omgivningar. För er som inte visste det tidigare har jag alltså flyttat tillbaks till min gamla hemstad. Så helt nytt är det förstås inte...

Ska jag vara ärlig har jag inte spenderat många timmar utanför lägenheten. För det första har det varit en hel del att packa upp och plocka in i den, som tur var, inte alltför övermöblerade lägenheten. Mina kära vänner; den vackra ljuskronan stoltserar ovanför det massiva skåpet igen. Den verkar hänga tryggt där. När vi har lyckats baxa ut skrivbordet till vardagsrummet kommer sovrummet att bli en lugn och harmonisk tillflyktsort.

Mitt lilla sommarprojekt -balkongen - fick ett tillskott igår i form av ett bord. Tyvärr finns inte bordet som hör till stolarna att få tag på nånstans i Sverige. Därför fick det bli ett substitut från Rusta. Det var ju mycket fint... men ack så högt det var! Jag tror att det blir en liten amputation där.

Idag ska jag börja måla vitrinskåpet. För ett par dagar sen skrek det allmoge om det. Men efter de omfattande operationerna: torkade-blommor-kassering och snickarglädje-reduktion börjar det likna något modernt som kommer att passa mycket bättre in till divansoffan och väggteven. Det som återstår är en färgförvandling från furu till mörkbrunt. Ser med bävan fram emot alla spröjsade glasdörrar...

Tänkte även hinna ner till färgaffären för att köpa en fin gräddvit nyans till köksväggarna. Det kommer att bli jättefräscht mot ekbordet och de askfärgade skåpsluckorna.

Som sagt det är ganska många små saker vi kommer att göra med lägenheten. Vi har valt billiga alternativ som... färg. Och en och annan blomma. Men det känns ganska viktigt, främst för mig, att det blir gjort. Det blir lätt en känsla av att vara inneboende om man bara flyttar in sina kläder och skor(!) utan att ha varit med att välja inredning. Det är en himla tur att P har riktigt bra smak och att jag kompletterar hans enkla och avskalade stil med vackra detaljer (läs ljuskrona, ljuslyktor och blommor).

Nej, det har blivit dags för frukost. Kanske ska sätta mig ute på balkongen och njuta av sol och ledighet ett par minuter. Skulle tro att min driftiga person sätter fart på mig inom kort!

Vi hörs!

Tillbaks igen

Hej allihop!

Mitt första skälvande ögonblick... jag ger mig in i blogg-världen. Det är bara en av de stora förändringar som skett i mitt liv för tillfället.

Igår gick flyttlasset från min underbart mysiga lägenhet staden där Gavleån rinner fram. Med en känsla av lätt panik packade jag ut mina sista tillhörigheter och sa hej då. Efter mååånga timmar i bilen (nedkört ca 40 mil av min underbara mamma) ägnade vi en halvtimme till att springa i trapporna och flytta upp alla mina saker, mitt liv, till mitt nya boende.

Till lägenheten hör även en mycket trevlig kille som jag har förälskat mig i. Det har varit ett slitsamt år med många tågresor och långa telefonsamtal. Därför känns det väldigt skönt att äntligen få rå om varandra på riktigt. Eller... Nej, oss tvivlar jag inte på. Däremot känns det otroligt märkligt att flytta ihop med en person som jag känt i ungefär nio år.

En flytt betyder inte bara nya möjligheter utan även uppbrott från det gamla. Jag tror att jag har levt lite i förnekelse de senaste månaderna för helt plötsligt och oväntat fattade jag att vänner, lägenhet, stadens smultronställen och arbetsplatsen stannar där de är. Jag som har tyckt att det ska bli så skönt att lämna staden insåg att jag kommer att sakna allt jättemycket.

Ja, ja, jag vet att allt kommer att kännas bra inom en ganska snar framtid. Nu ska jag bara ta och välja mellan de tre jobb som erbjudits mig... Fast jag vill ju helst ha det fjärde!

Det blir väldigt kortfattat denna gång men jag känner att jag vill starta upp lite utgångspunkter som jag kan utveckla med tiden.

På återseende!