Skäms på mig

Idag har jag syndat och skyllt det hela på min bebis. Det hela började i morse när jag ansåg att det var dags att byta sängkläder. Trots att jag är oerhört nöjd med inköpet av vår tvättmaskin är lakan är den sortens tvätt jag helst använder husets stora tvättstuga till eftersom det är svårt att få plats att torka dem i lägenheten. Väl nere i tvättstugan, tvätten hade jag släpat med mig, upptäckte jag att den maskin jag bokat var trasig och den andra stugan var redan bokad. Äh, jag borde hinna köra en maskin innan nästa tid börjar! När jag kommit upp i lägenheten inser jag att tiden (som vanligt) rusat iväg och att den nya tvätttiden skulle börja om cirkus tjugo minuter, något som inte gick överens med min tvätt. Intalade mig själv att de som bokat tiden nog var lika dåliga på att hålla tiden som jag. En hektisk halvtimme senare rusar jag ner i tvättstugan med Liam i släptåg och ser mina grannar stå med en förbryllad min och STORA tvätthögar vid bokningstavlan. - Eh, är det du som har tagit tvättstugan? Vad göra? - Nämen, jag måste ha blandat ihop dagarna. Det är inte så lätt att hålla reda på saker nu för tiden, säger jag med en menande blick åt Liams håll. Incidenten avslutas med att de ler förstående mot mig och jag plockar snabbt ihop min tvätt och skyndar därifrån. Ibland är det väl tillåtet att dra till med en liten nödlögn?

Jamen, du är ju naturligt smal...

...får jag ofta höra när man sitter och diskuterar matvanor och liknande. Särskilt när man försöker dela med sig av vettiga mattips och komma-i-form-övningar. Det har fått mig att fundera över om det kanske är så. Är vissa "naturligt smala"? Självklart har vi olika anlag, kroppstyper och kropssformer. En del kan nog aldrig (utan yttre påverkan) bli mannekängsmala medan andra inte kan bli kurviga. Jag hör väl till kategorin småväxt både till bredd och längd. Men jag tvivlar på att det är en omöjlighet för mig att bli tjock. Anledningen till att jag inte är det är väl snarare att jag har en god insikt i vad jag bör/inte bör äta och göra för att må bra. Och de gånger jag äter mycket gott (för tillfället hela tiden...) ser jag till att röra lite extra på mig. Kort sagt en balans mellan vad man stoppar i sig och vad man gör av med. Inte särskilt svårt men ganska krävande stundtals.

Så, naturligt smal? Ja, till viss del. Resten är ren ansträngning och sunt förnuft, så det så!

Förutom att fundera över livets stora frågor har jag höststädat balkongen.

Underskattade ting i vardagen

• min kameramobil
• diskmaskinen (oumbärlig)
• en skön filt att krypa in under när höststormarna härjar utanför
• värmeljus
• ryggsäck
• mössa
• farthållare (perfekt för kortbenta personer)
• gummistövlar
• solsken

Och några väldigt överskattade uppfinningar:

• varmluftsugn
• personsökare (varför?)
• whisky
• dagstidning

Tihi!

Så här kan det se ut när man försöker fånga sin skrattande bebis på bild!

Filmtajm

Igår var jag och Per på bio med Mathilda, Pers systerdotter. Det var köande, popcorn och läsk plus Shrek för hela slanten. Det var Mathildas första biobesök så hon hade fullt upp med att spana in allt vad biografen hade att erbjuda. Filmen var rolig tyckte jag. Från säkra källor har jag hört att det var en mycket uppskattad aktivitet. Liam var kvar hemma under säker bevakning av faster och kusin Malte. Han hade varit väldigt trött men inte riktigt kommit till ro för att sova. Därför vilade han ett öga i taget och hade (såklart) varit jättesöt. På kvällen tittade vi på Pirates of the Caribbean 3, något vi lika gärna hade kunnat strunta i. Liam var orolig och vi fick avbryta ett antal gånger för att trösta eller mata men även bortsett från avbrotten var filmen alldeles för rörig för min smak.

Bilen har fått byta till vinterdäck vilket känns bra eftersom det har varit halt flera morgnar den senaste veckan. Ett inför-vintern-projekt som återstår är att städa undan på balkongen. Alla stackars vissnande blommor ska bort och kuddar och filtar ska tvättas och läggas undan. Men varken tid eller lust har hittills infunnit sig, det finns betydligt roligare saker att lägga sin tid på...

För övrigt är jag mycket nöjd över att min A-kassa ÄNTLIGEN har kollat igenom mina papper ordentligt. Har skickat in en hel lunta med samma papper med start i juni och fått påminnelse på påminnelse om att jag behöver komplettera med de uppgifterna jag precis skickat. Till slut (alldeles innan jag höll på få ett utbrott) "råkade" handläggaren titta en extra gång och såg då att papperen redan fanns där. Vad bra! Nu återstår att se om de lyckas hitta något annat som fattas.

Jag jobbar för fullt för att fånga min leende bebis på bild men hittills har det varit svårt att tajma. Men den som väntar på något gott...

Och jag stjäl vidare...

...tack så mycket Erika!

Skriv ditt namn med lillfingret: sara
Skriv ditt namn med pannan: wa5TA
Skriv ditt namn med foten: sara
Skriv ditt namn med näsan: sara
Skriv ditt namn med handflatan: sart54qa
Skriv ditt namn med läpparna: sara
Skriv ditt namn med hakan: sa

Tja, det får duga.

Glada miner

Åh, vad underbart det är att se sin bebis le för första gången. Och det har jag gjort nu!

En otroligt vacker höstdag

lättade upp stämningen under mormors begravning. I Torpshammar, där mormor och morfar drev sitt jordbruk under många år, samlades släkt och vänner för att ta avsked. Det var min mammas kusin Inger som höll i själva ceremonin vilket kändes extra bra. Det sas många fina ord om min mormor och eftersom Inger känt henne i så många år och själv vet vilken underbar person hon var kändes orden äkta. Vi sa farväl inne i kyrkan och barn, barnbarn, barnbarnsbarn, barnbarns barnbarn, släkt och vänner gick fram och gav en sista hälsning. Det är otroligt att en enda person förenat så många människor. Alla i olika åldrar, med olika historia, intressen och upplevelser.

Under lunchen på Torpshammars herrgård delade vi våra minnen av mormor med varandra. Hon har varit självständig, rolig, hängt med i mode och teknik, omtänksam och alltid bjudit på sig själv. Och fast man inte berättat något har hon alltid anat om något varit fel och sagt de rätta sakerna. Hon var även intresserad av naturmedicin och hade alltid smarta tips på vad man kunde göra för att må bättre. Skrockfull var hon också! Jag blev ganska förvånad när jag hittade en bunt med matknivar under min madrass efter att jag lånat ut sängen till mormor någon gång. Hon förklarade att det enda som hjälpte mot sendrag och trots att jag suckade högt tror jag att jag lät en kniv ligga kvar för säkerhets skull.

Som äldst i huset med fyra döttrar, sex barnbarn, elva barnbarnsbarn och två barnbarns barnbarn blir det många personer, namn, födelsedagar och adresser att hålla reda på. De flesta har ju dessutom makar, sambos, pojk/flickvänner samt övriga vänner. Vi är förvånade över att mormor alltid lyckades hålla koll på oss alla under åren. Min mormor har alltid varit en förebild för mig som har lyckats hitta det positiva och se framåt även när livet varit hårt och orättvist. Hon har visat uppskattning och varit stolta över oss och litat på att vi själva kunnat ta de beslut vi mått bäst av. Jag är glad över att fått ha mormor med mig så länge och det viktigaste hon lärt mig är att värdesätta det man mår bra av och inte lägga energi på det som är negativt. Liam kommer att få höra mycket om sin gammelmormor eftersom jag alltid kommer att minnas och sakna henne. Jag tror att hon fick åtminstone en önskan uppfylld igår, att få se sin stora familj samlad och trots sorgen skrattandes åt glada minnen.