Nä,

jag klarade mig inte fast jag försökte förneka det hela in i det sista. I natt var det alltså min tur att springa skytteltrafik mellan badrummet och soffan (där jag placerat mig för att skona mina pojkar). Lyckligtvis gav det med sig ganska fort och från två i natt har jag kunnat andas ut och klappa om mina stackars magmuskler. Man kan undra vad liten i magen tänkte under nattens eskapader - stackarn!

Idag fick jag en skön sovstund medan Per försökte locka ut Liam i pulkabacken. Liam var dock inte särskilt intresserad utan ville hellre ta en promenad i halkan och hålla hårt i pappas hand. När de kom tillbaks var det dags för Liam att sova så han fick krypa ner hos mig och mysa. När vi vaknade kände jag mig hyfsat återställd. Vi har inhandlat ingredienser till nyårsmiddag och hoppas nu bara på att fortsätta i friskhetens tecken. Annars blir det blåbärssoppa och soffan som gäller.

Jag vill önska alla ett Gott Nytt År och hoppas verkligen att ni håller er friska och krya. Om ni råkar vara lite illamående på nyårsdagen är det förhoppningsvis självförvållat =)

Ska jag klara mig?

Pojkarna i mitt liv har tillbringat natten och dagen med kräkningar av varierande slag. Min diagnos är pizzan de åt av igår men jag är inte säker. Med tanke på att vi alla tre vistats på samma platser den senaste veckan borde ju även jag vara drabbad om det är något virus som funnits i luften. Pizzan delade jag däremot inte med man och barn utan höll mig till kebab och anar att alla pizza-ingredienserna inte hållit sig fräscha under alla helgdagar. Kanske är det så att jag är av ett starkare virke än ovan nämnda personer, vad vet jag?

Juldagarna har varit precis så lugna och mysiga som jag önskat. Mosters och kusin med familj firade jul tillsammans med oss vilket gjorde tillställningen extra festlig och trevlig. Höglunda var julpyntat från skorsten till gårdsplan och jag njöt av tomtar, juleljus och röda gardiner som omväxling från vår kala lägenhet. Liam fick tyvärr både feber, snuva och hosta lagom till julafton men höll modet uppe och firade på med oss andra. Det var såklart svårt att slita sig från alla spännande paket som innehöll leksaker av alla de slag. Vilken tur att hans rum hann bli klart! Annars hade vi fått dela säng med legobitar, böcker, snowracer, nya kläder och kritor. Juldagen firade vi hos Pers mamma i Tandsbyn med lika mycket mat och klappar och annandagen hos Pers pappa som bjöd på Janssons frestelse och Trisslotter i massor. Den totala vinstsumman uppgick till 125 kr! (Detta fördelat på 32 "vanliga" lotter...). Tack alla inblandade för en härlig jul a´la 2008!

Jag vill tacka

för alla fina julkort som ramlat in de senaste dagarna. Med anledning av hur hektisk vår vardag varit de senaste veckorna har jag inte ens haft en tanke på att skicka julkort i år. Fast min kvot av skickade julkort under årens lopp borde vara fylld med råge så jag tror inte jag behöver ha dåligt samvete över det =) Tyvärr har det även inneburit att jag inte fått några fina tomtebilder på Liam för personlig dokumentation. Vi får se till att fota lite på julafton men framför allt varva ner, släppa jobbstress och renoveringsplaner och istället koncentrera oss på julfirandet. Det ska bli underbart med julmat, släktingar och flera dagars vila. Istället för julkort bjuder jag på en bild av en otroligt nyfiken kille som spanar på när pappa lägger golv. Han har för övrigt fått ett eget rum. Ett fint rum med ekgolv, häftiga gardiner och en grön taklampa som jag är otroligt stolt över att ha hjälpt till att åstadkomma - mysigt värre!

Julen är räddad!

De röda julgardinerna och vacka pappersstjärnorna lyser med sin frånvaro i fönstren. Den lilla tomteskaran blickar ut över ett annars kalt sovrum stående på en jättehög med garderobskartonger. Skivorna med julmusik ligger nedpackade på okänd adress...

...men! Häromdagen griljerade vi en julskinka och vårt annars jultorftiga hem lyste upp. Hela lilla familjen hjälptes åt att pensla skinkan och strö på ströbröd för att sedan med spänd förväntan följa tillagningen i ugnen. Efteråt avnjöt vi skinkan på gott knäckebröd och jag var nöjd med tillvaron - mums!

Idag har Liam följt med sin mamma på jobbet och med stora ögon tittat på alla barn, pulkor, fröknar och nya leksaker. Att sitta stilla på samlingen var lika intressant som att ligga stilla på skötbordet, alltså inte alls. Den biten blir det till att träna på! För övrigt verkade han tycka att dagis (förskola menar jag) var en ganska intressant historia vilket känns skönt inför kommande inskolning.

I helgen ska vi måla Liams rum och kontoret. Och den här gången törs jag nästan lova att vi blir färdiga och får täcka av de vackra golven, städa upp och inreda med Liams fina gardiner, matta och lampa... och alla leksaker såklart!

Jag och min partner

Vad heter ni? Sara och Per
Hur träffades ni? För massa år sen i korridoren på gymnasiet
Hur länge har ni varit tillsammans? Hmmm, tre år ungefär
Är ni förlovade? Ja
Bor ni ihop? Ja
Har ni barn? Ja, en dansant liten kille och en sprattlande minibebis!
Har båda körkort? Ja
Kommer du ihåg er första kyss? Självklart
Vem sa "Jag älskar dig" först? Han
Vem är äldst? Jag
Vilka stjärntecken är ni? Oxe och skorpion - spännande kombination!
Vem fyller först på året? Jag
Vem är längst? Inte jag i alla fall
Vem sjunger bäst? Jag
Håller ni i handen på stan? När båda har händerna fria
Kände ni varann innan ni blev ihop? Många år
Vad har ni gemensamt? Vänner, intressen, hem och barn
Blev du kär i första ögonkastet? Nej, det tog många år att fatta...
Har ni någon speciell låt? Nja, några låtar som följde med den första tiden
Har ni några "frikort"? Mmm, Christian Bale och Scarlett Johansson så lycka till!
Har ni stora framtidsplaner? Att leva tillsammans i glädje och sorg, resa och se barnen växa upp - det är stort!
Har ni gråtit i varandras armar? Ja
Har ni varit utomlands tillsammans? Nej, men det blir förhoppningsvis snart.
Vilket är ert bästa minne? Liam såklart
Vem lagar bäst mat? Jag
Vad gör ni en vanlig vardagskväll? Äter mat, nattar Liam och får några minuter tillsammans däckade i soffan
Ger ni alltid varandra en puss när ni ses? Nästan alltid
Bodde ni långt ifrån varandra när ni träffades första gången? Bodde 40 mil ifrån varann första året vi var tillsammans
Blir du lätt svartsjuk? Nej
Ringer eller SMS:ar ni mest? Ringer eftersom P inte fattar hur man SMS:ar
Brukar nån av er prata i sömnen? Vi brukar turas om

Lite av varje

Jag fortsätter blogga med lös v-knapp. I helgen har Liam varit i Höglunda och jag och Per har tagit det lugnt... eller inte! Vi har däremot slipat, blivit dammiga, spacklat, spottat och svurit. Dessutom tillbringade vi en hel dag på IKEA i Sundsvall. Världens bästa pappa/morfar ställde upp som chaufför och storsläpsdragare. Jag överträffade mig själv i shopping genom att fylla en hel kundvagn med varor medan grabbarna gjorde några ärenden på Bauhaus. Men nu har vi gardinstänger, mattor, kuddar och lampor så det räcker och blir över. Jag längtar, längtar, längtar tills jag får börja inreda Liams rum.

Men som vanligt när det gäller hemmafix ska väggarna krångla och bli fula och bubbliga... så några dagar till får jag vänta. Kan tillägga att det är alldeles tillräckligt att jobba på dagarna och vara mamma på kvällarna under veckorna.

Idag hade vi luciafirande på jobbet och pepparkakslucior och tomtegummor trängdes i rampljuset. Samtliga var lite nervösa men trotsade scenskräcken och deltog i luciatåget. Det är något alldeles speciellt med små sjungande barn - mysigt. Nästa år är det Liams tur!

Önskelista

Snälla tomten, jag önskar mig

• nya vinterskor
• ett vardagsrum utan kartonger
• ett fint rum till Liam
• en större jacka =)
• fler sovmorgnar
• mer tid med båda mina killar samtidigt
• middag på Mikado
• massa fotmassage (Per, läs här)
• en Trisslott med hög vinst

I varsitt soffhörn

har vi däckat. Och jag försöker skriva ett kort blogginlägg utan att irritera mig på att bokstaven v lyser med sin frånvaro. Det går att skriva men man får liksom pilla lite för att det ska fungera. En viss liten Liam har lyckats pilla loss tangenten av okänd anledning... Vi har precis kommit hem från tvåårskalas där det bjöds på kaka och bullar samt sänghoppning för alla frivilliga. Liam var lite sur och tvär eftersom han blev väckt efter en skön tupplur i bilen. Födelsedagsbarnet däremot var på strålande humör och verkade glad att få bjuda till fest.

Veckan börjar närmar sig sitt slut och det är jag glad över. En natt blev vi helt utan sömn och jag tror inte jag återhämtat mig från det än. Den lilla krabaten i magen har börjat ge sig till känna och brukar väcka mig på nätterna med lite småsparkar. Varken obekvämt eller smärtsamt men tillräckligt märkbart för att jag ska vakna.

Jag längtar efter julledighet och tycker att det ska bli obeskrivligt skönt när vi börjar komma någon vart med renoveringen. Just nu känns det som att dagarna går åt till att jobba, äta och sova. Jag har noll energi över till annat. Men det blir bättre så småningom. Det känns i alla fall lovande att skola in Liam på dagis. Han hade blivit helt överlycklig när han idag fått följa med faster på kusin Maltes adventsfika. Med ett glatt skratt hade han sprungit iväg bland okända människor och spännande leksaker =)

Go natt!

Min första

arbetsvecka är avslutad och jag känner mig förvånansvärt utvilad jämfört med en vecka som mammaledig. Trots att mitt jobb innebär kontakt med flera små barn är det betydligt enklare att jobba än att vara mammaledig. Jag tror det att är det känslomässiga engagemanget som stjäl så otroligt mycket kraft från mig som mamma. Jag vet att jag är en engagerad och ambitiös pedagog som lägger ner mycket tid och energi på mitt jobb men det är ändå mycket lättare. Att vara flera vuxna som delar på ansvaret och få möjlighet att äta och gå på toaletten i lugn och ro är andra bidragande orsaker till att jobbet inte tar lika mycket energi från mig. Jag är glad över all hjälp vi får från familj och vänner eftersom det annars skulle innebära att jag jobbade hela dagen, gick hem och mötte Per i dörren för att tillbringa eftermiddag och kväll själv med Liam medan Per jobbade halva natten. Inget drömläge för någon av oss. Men eftersom vi har fått ordentligt med barnvaktshjälp har vi kunnat arbeta dagtid båda två och fått kvällarna tillsammans. Det är tur att Liam har knytit an till flera personer och inte verkar fara illa av att dagarna inte ser ut som de brukade göra. Ikväll ska jag och Per gå ut och äta massa god mat, prata i lugn och ro och bara mysa i ett par timmar medan Liam stannar hemma med mormor och morfar. I helgen blir det förhoppningsvis lite fortsättning på golvläggningen vi startade häromdagen. Det börjar kännas lite jobbigt att leva mitt bland alla kartonger...

Hoppas ni alla får en trevlig helg!

Definitivt

en liten tjej, kanske. Liten var inte särskilt sugen på att visa upp sig och barnmorskan ville inte uttala sig angående pojke eller flicka. Allt såg bra ut men likt Liam har även denna bebis något vidgade njurbäcken. Inte alls i närheten av samma mått som Liam men vi kommer ändå bli kallade till ytterligare ett ultraljud i vecka 31 och får då ännu en chans att tjuvkika (om vi fortfarande är nyfikna). Jag fortsätter gissa på en liten flicka och får väl fortsätta leva med risken att ligga där som ett förvirrat fån. =)